- Creeper

Frågor

Vad skulle du vilja ha mer av på Grevad Lux?

Se resultatet just nu

Loading ... Loading ...

Annons

Breaking News: Posten har inte optimala rutiner!

Ok, det är inte så breaking direkt.

Däremot är det ganska intressant hur de hanterar otympliga paket till privatpersoner. Jag har viss erfarenhet i ämnet eftersom jag körde distributionsbil åt DHL under två somrar. Visserligen mest pallar eller stora paket till företag, men nästan varje dag var det ett par privatpersoner som fick hem stora saker, t.ex. möbler eller fönster. Generellt sett fångades såna föremål upp redan innan det gick så långt att vi skulle lasta grejerna på morgonen, genom att de skulle till privatpersoner såg vi (eller snarare trafikledare/kontorsmänniskor) till att avisera leveransen. Dvs ringa till mottagaren och bestämma ett tidsfönster på tre timmar då personen skulle se till att hålla sig hemma för att ta emot sina varor. Oftast funkade det klockrent, även om det hände nån enstaka gång att mottagaren inte alls var hemma trots att det var bestämt…

Det är förstås vettigt att göra så, för att slippa slöseri med tid och bränsle på att köra hem till någon som ändå inte är hemma. Ibland slank det igenom grejer som var adresserade till privatpersoner, men då var det inte svårare än att vi lät bli att lasta det paketet eller den pallen och skrev ”Avisera!” på en lapp som vi satte fast på paket/pall för att terminalpersonalen skulle ta itu med det under dagen. Nån ringde upp mottagaren och ofta kördes det ut dagen efter istället – när mottagaren visste att det skulle komma och alltså höll sig hemma!

Posten jobbar annorlunda.

Posten kör ut paket, oavsett om det är till privatpersoner eller till företag, utan att i förväg kontrollera om någon är hemma eller inte, en ren chansning. Som idag t.ex., jag har beställt ett par ganska stora paket (sisådär 30-35 kg tillsammans) som en postbil varit hem till mig med idag. Jag var på jobbet förstås, och kunde inte ta emot det. Ska vi gissa att jag inte var den enda? Jag har som sagt kört ut paket och pallar, och gjort ett antal ”återtag” där mottagaren inte varit tillgänglig. Det suger. Speciellt om det är något stort, som man måste flytta runt för att det är i vägen när man ska ut med andra grejer, eller på eftermiddagen lasta i nya saker. Jag vågar knappt tänka på hur många återtag Postens chaufförer måste göra…

Nu måste jag ringa posten och boka ny utkörning, så någon måste alltså ägna telefontid åt mig i vilket fall som helst, så varför inte helt enkelt ringa innan och bestämma en tid eller att jag hämtar det på nån postterminal? Utöver telefontiden, som alltså blir ungefär densamma i båda fallen, leder den här ”chans-utkörningen” till att mina drygt 30 kg åker runt en hel dag och är i vägen för den stackars chauffören. Hur många ”ton-mil” blir det per år helt i onödan? Miljötänk? Ekonomitänk?

Skärpning posten…

 

Samtidigt är det mer regel än undantag, framförallt i Stockholmstrakten verkar det som, att de som kör ut post helt enkelt struntar i att ta med sig paket ut och istället skriver en ”vi kunde inte leverera för du var inte hemma”-lapp till varje paketmottagare. Rapporterna är nämligen många om folk som är hemma hela dagen och ändå får såna lappar. Det är iofs inte omöjligt att det var vad som hände för mig också, det vet jag faktiskt inte.

Posten funkar iaf ganska dåligt. Men oftast är de väldigt mycket billigare än Schenker och framförallt DHL, så det är väl därför de får så mycket business trots det.

Huvudmålet

Det här inlägget är av extremt, nästan pinsamt, lokal natur, men det finns universalitet inbakat i det.

”Torparn”, Sture Brorsson har dött. Jag blir förvånad om någon av mina läsare känner till honom, men han var en ”skön gubbe” som var hästtokig och allmänt framåt och entreprenöriell av sig.

Det jag egentligen vill kommentera är dock bara några få ord i artikeln.

Dottern Anna-Karin berättar:

– Han sa: var inte ledsna. Jag har haft ett bra liv.

 

Där har vi andra nåt att sikta emot.

Ta två sekunder, glöm allt annat, och tänk bara på att när du drar ditt sista andetag (oavsett om det sker imorgon eller om 80 år) så ska målet vara att den spontana sista tanken blir:

 Jag har haft ett bra liv.

 

Att äga sitt boende

Jag tänkte bara lite kort argumentera för att köpa hus i ung ålder och oavsett om du har nån att dela det med eller ej. Det här kan ses som steg ett på vägen mot att jobba mindre (helst inte alls) för att istället njuta av livet maximalt, som jag har fått vissa önskemål om att skriva om, och som jag ägnar ganska mycket tid åt att tänka på.

Själv köpte jag ett hus för knappt ett halvår sen och är otroligt nöjd med det beslutet. Beslutet grundade sig främst i hur jag vill leva, men det finns även goda ekonomiska argument för att skita i bostadsrätter och framförallt hyresrätter.

För att tala klarspråk: Det blir svinbilligt!

OBS! Så länge skiten håller ihop. Men gör man bara så bra research som möjligt och får huset besiktat (ett måste) innan köp så ska det vara ganska lugnt.

För att summera det hela kort och koncist så här i början kan jag konstatera att min boendekostnad under de tre första månaderna (då inkluderar det några engångsgrejer som t.ex. ”anslutningsavgift” för ADSL och brandskyddskontroll av kakelugnar som görs vart åttonde år) hamnade på ca 5700 kr/mån. Alltså inkl. el, vatten, värme, sophämtning, hemförsäkring, allt. För det får jag 120 kvm boyta (varav jag i dagsläget bara utnyttjar hälften) och drygt 1000 kvm tomt, dubbelgarage, förråd, matkällare och vedbod. Som jämförelse låg boendekostnaden ett år tidigare på ca 7500 kr/mån, och då hade jag samma boyta men bara ett tråkigt garage i länga och mindre förrådsutrymme än idag, dessutom ingen egen tomt och grannar åt två håll = begränsningar i musikalisk frihet. Och detta alltså för 2000 kr mer varje månad.

Låt säga att jag lägger undan 1800 kr/mån för underhåll och reparationer som kommer uppstå, då blir månadskostnaden densamma men jag får fortfarande en tomt att göra vad jag vill med och en extra garageplats, plus någorlunda avskiljdhet för att kunna vräka på farligt hård musik hur sent eller tidigt jag vill. Att det skulle behöva renoveras för i snitt 21 600 kr/år är dessutom inte troligt.

 

Vän av ordning kanske tycker att det är fel att säga att jag äger huset så länge det är belånat (dessutom är det fastighetsskatt och bygglov och skit så egentligen äger man ju aldrig sin tomt eller hus i det här landet..) och visst, det kan man väl säga att jag inte gör då, men då gör man ju inte det med en belånad bostadsrätt heller. Om 30 år (senast) har jag dock betalat av hela lånet.

Det där med lån och amortering är ju ett kapitel för sig, men jag ogillar att vara skuldsatt så jag amorterar 2000 kr/mån trots att räntan är rätt låg för tillfället. Går räntan upp ska jag försöka amortera mer för att på så vis dra ner månadskostnaden.

Nu ligger det här huset i ett litet samhälle ganska långt ifrån Stockholm (20 mil) och halvlångt ifrån närmsta halvstora stad (Gävle, 4 mil) så att värdet på huset skulle rusa i höjden under min livstid känns relativt otänkbart. Däremot finns det ju nåt som heter inflation, som kommer jobba till min fördel. Lånet är ju nämligen i 2014 års kronor för alltid. Jag har alltså anledning att glädjas åt riksbankens och statens oansvariga inflatoriska upplägg! Kollar man på SCB.se kan man se att 750 000 kr (vilket råkar vara summan jag lånade) för 30 år sedan motsvarar ungefär 1 630 000 kr idag. Ungefärligt kan man alltså säga att jämfört med inkomsterna idag (som ju brukar följa inflationen på ett ungefär, borträknat löneförhöjningar osv) har ett lån från 30 år sedan blivit bara hälften så stort idag. Den som inte amorterat alls har ju fortfarande ett lån på 750 000 kr idag, 30 år senare, fast huset (om det bara följt inflationen, inte ökat mer som ju husen idag generellt sett har gjort p.g.a. bostadsbubblan) idag är värt 1,6 miljoner kr.

Och där mina vänner, i inflationen, har vi anledningen till att man ska köpa hus (eller om man nu absolut inte vill bo i hus, bostadsrättslägenhet) så tidigt som man bara kan! Hyrde du lägenhet de första tio åren (hyra = pengar i sjön) och köpte hus för 750 000 kr (ok, lånet är 750, huset kostar förstås mer men skitsamma nu) 1994 istället för 1984 så har inflationen bara ökat din inkomst (eller husets värde) med 25% till idag istället för mer än 100% som det hade gjort om du köpte redan 1984.

Det här sättet att räkna är väldigt oexakt och osäkert, eftersom vi inte med säkerhet kan förutspå framtiden baserat på historien, men något som verkar tämligen säkert är att staten kommer fortsätta inflatera pengarna, frågan är bara hur mycket. Skulle vi råka få hyperinflation (vilket jag inte direkt tror, men det skulle kunna vara en nödvändig ögonöppnare) så vore vi husägare stora vinnare! Tänk att sitta på ett huslån på 750 000 kr när en liter mjölk kostar 1000 kr! Det vore inte speciellt jobbigt att betala av. Fast hur det faktiskt skulle bli vid eventuell hyperinflation är svårt att säga. Kanske skulle bankerna helt enkelt försvinna och på så vis huslånet också försvinna? Jag orkar inte spekulera i det just nu.. :P Säkert finns nån väldigt finstilt liten klausul nånstans som säger att vid ”extraordinära händelser” får banken göra lite som den vill. Nu såg inte jag den klausulen när jag läste lånekontraktet men man vet aldrig.

Min mormor och morfar köpte ett sprillans nybyggt hus i ett trevligt villaområde i början av 60-talet. Det kostade mindre än 100 000 kr. Mycket pengar då, men idag då?
Det finns förstås en nackdel med att köpa hus eller bostadsrätt. Man måste ha pengar. I början kanske hyresrätt är det enda alternativet. Isåfall rekommenderar jag varmt att ta så billigt som du kan stå ut med (att plåga sig genom att bo i ghettot bara för att kunna lägga undan 2000 kr extra i månaden tycker jag låter som en hemsk idé) och spara, spara, spara. Och jobba, jobba, jobba. Fint jobb eller ”skitjobb” (det blir vad man gör det till) spelar ingen roll, bara gör det. Med en vettig lön och små utgifter är det ingen stor sak att skrapa ihop 50 000 kr för att kunna kliva in på bostadsmarknaden (50 000 kr insats = 333 tkr inköpspris)  med en ok stuga i skogen eller lägenhet i en halvdan stadsdel. Dubbla det så får du lätt ett schysst hus om du kan tänka dig att bo några mil från närmsta stora stad.

Med ökad inkomst och/eller buffertsparande minskar behovet av att vara ”händig” och vice versa. Ibland önskar jag att jag var snickare eller målare…

Ut och handla hus nu pojkar och flickor!

Kommentera gärna om jag resonerar galet nånstans eller så. Det här inlägget skrevs i stundens ingivelse (som nästan alla) och utan så värst mycket dedikerad research, bara kunskap jag samlat på mig tidigare. Kanske minns jag vissa detaljer fel.

Angelica vill bli militär

Hur sorgligt det än är finns det alltså än idag 18-åringar (tjej dessutom! :o ) som drömmer om ett yrke som i grunden går ut på att mörda andra människor.

 

Jag förespråkar en så kallad ”liten sinnesundersökning” på samtliga som vill bli militärer. Med största sannolikhet står något inte rätt till.

Inget nytt under solen

På Migrationsverket känner jag inte att jag pratar med riktiga människor. En kvinna där sa att hon bara gör sitt jobb och att hon inte kan ta hänsyn till vad som skulle möta mig i Ghana, säger han.

http://www.arbetarbladet.se/uppland/tierp/tv-jag-dor-om-jag-skickas-till-ghana (Autoplay-varning)

Nu räcker det. Bokförlagen kan dra åt fanders!

Som om det inte vore tillräckligt stort vansinne att biblioteken får betala mycket mer för att låna ut e-böcker än vanliga böcker… Nu vill förlagen nästan fyrdubbla kostnaden för en del böcker. 75 kr per utlåning! Ungefär dubbelt så dyrt som att köpa en pocket som använder papper, bläck, transport, mänskligt arbete osv… Jag hoppas att biblioteken slutar med e-böcker tills de erbjuds rimliga priser, och jag hoppas att folk slutar låna e-böcker!

Rösta med plånboken och visa bokförlagen att de ska vara tacksamma över att någon överhuvudtaget betalar en enda krona för deras böcker.

 

Hur gör jag det då?

Det finns gott om gratisalternativ. Väldigt många bra böcker är så gamla att de faller under ”public domain” (jag rekommenderar varmt att ni läser en massa bra gratisböcker innan ni börjar ladda ner moderna sådana), och finns t.ex. på Gutenberg eller Feedbooks. Engelska är generellt sett det språk som gäller, så är du dålig på engelska kanske det inte är nåt bra alternativ. Men det skadar ju inte att träna.

 

Vill man läsa moderna böcker brukar det enklaste vara att helt enkelt använda Google (eller valfri sökmotor) och söka efter ”[Bokens titel] epub” (epub är det normala filformatet på e-böcker) eller i värsta fall, om det inte ger nån träff, ”[Bokens titel] pdf”.

Annars finns det stor chans att du hittar boken du söker (framförallt om den är på engelska) på The Pirate Bay eller The E-Books Bay.

 

För läsning rekommenderar jag Aldiko till Android. Till iPad vet jag inte vad som gäller, sök själv. Har läst ungefär en halv bok på en 3.7″ telefon en gång men minst 7″ ska man nog sikta på…

 

Läs mycket! Men inte e-böcker från biblioteken! Helst inte köpta böcker heller för den delen… Inte förrän förlagen accepterar sin position som hopplöst frånkörda av den tekniska utvecklingen, och följaktligen sänker priserna rejält.

Akut politikerhat

Tack till Martin Borgs för detta. Jag hade för en stund glömt hur vidrig den folkgruppen är.

Vad vore vi utan Livsmedelsverket?

Ospeciell ost får inte heta special. För då lurar man kunderna.

 

Tänk själv vilken fullkomlig besvikelse som skulle drabba dig om du i affären fick syn på en ost med ”Special” i namnet, och köpte den i tron att det skulle hoppa ut små älvor ur hålen eller att den vore gjord av guld eller att den var spetsad med kokain till exempel, och så kom du hem och öppnade förpackningen, skar den första skivan med händer som darrade av förväntan och möttes av en HELT VANLIG OST!

 

Jag går ner på knä och bugar i riktning mot riksdagshuset i detta nu, av ren och skär tacksamhet för att våra goda härskare sett till att vi har ett Livsmedelsverk som kan rädda oss från dylika besvikelser.

 

Har nån tipsat Livsmedelsverket om att jordgubbar i själva verket inte är gubbar utan bär (eller om man ska vara petig: fruktförband)? Eller att hallon i själva verket mycket sällan växer i hallar? Livsmedelsverket har en hel del att ta itu med, men jag är glad över att de börjar med det absolut viktigaste.

Kan det här vara sant?

Kjell Larsson (nä, jag kände inte heller till honom tidigare) har tydligen gått från mångmiljonär till pank uteliggare på några månader.

 

Det låter för ”bra” för att vara sant, men kanske det stämmer. Vore kul om någon med med information i ämnet kan upplysa mig!

Jibo!

Det här är helt otroligt!

Idag startade den här IndieGoGo-insamlingen, med målet att dra in $100 000 på en månad för att finansiera utvecklingen av en, som det verkar, helt fantastisk liten ”hemrobot”. Dagen är långt ifrån slut och de är redan uppe i $188 000 när jag skriver det här!

Chansen är stor att det blir en riktig succé! Om inte annat så kanske det sätter en blåslampa i röven på andra som är sugna på att tillverka ”hemrobotar”. Marknaden verkar onekligen mogen och villig att betala!