- Creeper

Annons

Icke-aggressionsprincipen [wall of text-varning]

(Känn er fria att kommentera om jag dribblat bort mig själv i resonemanget nedan eller om det bara är nåt som känns oklart! Hoppas för övrigt att någon orkar läsa igenom allt!)

Principen om icke-aggression är den grund som jag (och alla(?) anarkokapitalister samt till stor del klassiska liberaler/libertarianer) bygger upp all moral kring, och (därför) lever efter. Den är väldigt enkel och att acceptera den leder till stora, kanske oanade konsekvenser. Jag vågar påstå att den som levt ett ”vanligt” liv och en dag bestämmer sig för att acceptera icke-aggressionsprincipen (IAP) fullt ut genomgår något som säkert kan liknas vid den ”frälsning” många kristna talar om. Det är som om en slöja dras bort och visar världen för vad den är, och framförallt vad den kan bli. Omvälvande.

Den korta sammanfattningen är lika enkel som genial. Ingen människa får initiera våld mot någon annan människa eller dennes egendom.

Låt oss för sakens skull gå mer på djupet för att verkligen se att vi kan motivera den här regeln, även om den intuitivt känns väldigt vettig (tycker du inte det – sök hjälp).

Bakomliggande är rätten till liv och egendom. Du äger dig själv. Faktiskt äger varje människa sig själv. Sin kropp framförallt, och därigenom också det som kroppen skapar eller samlar in. För några tusen år sen kunde det till exempel vara fiskar, träpinnar som byggts ihop till en koja och sånt. Idag är det oftast saker som vi byter till oss från andra människor genom en ganska avancerad kedja där en person kan byta en vara (pengar) mot en annan vara (utfört arbete) och där sedan nästa person byter sin nya vara (pengarna) mot en annan vara (köttfärs, mjölk, ägg eller kanske en mobiltelefon, en bil eller en tröja). Bakom den där mobiltelefonen eller mjölkpaketet i kylskåpet ligger ditt arbete som du utfört med din egen kropp (oftast, låt oss låtsas att alla jobbar) och därför är du rättmätig ägare till det.

Detta innebär att det ur moralisk synvinkel är precis lika fel (dvs jättefel, eller kort och gott fel) att stjäla en liter mjölk från någon som att stjäla livet från henne. Moral är absolut – man kan inte vara ”lite omoralisk” när det rör sig om moraliska saker. Det hela är lite komplicerat, men låt oss bara konstatera att vissa aktiviteter handlar om moral och andra inte. Att gå runt på stan och prata högt för sig själv är t.ex. ganska konstigt men varken moraliskt eller omoraliskt. I någon mån är det annars lätt att säga att en liter mjölk är ju faktiskt bara värd ungefär 9 kronor, och alltså mindre än 10 minuter av livet hos en person med usel lön, ännu mindre för de flesta. Men det funkar som sagt inte så. Moral är lika absolut som livet och döden. Antingen är du död eller så är du inte död. Du kan inte vara lite död, precis som du inte kan vara lite omoralisk.

En del vill nu hävda att moral är relativt. Jag har kanske inte samma syn på moral som du har. Visst kan det vara så. Moraliska teorier finns det gott om. Jag ser det dock på det som på ”vanlig” vetenskap: det kan finnas många teorier men bara en är rätt. Jag följer förstås det jag tror är rätt. Kanske kan mitt synsätt motbevisas någon gång, precis som de som var säkra på att jorden var platt blev överbevisade för några hundra år sedan. Fram till dess kommer jag dock hålla fast vid det. Att hävda att moral är relativt är dessutom ett absolut uttalande som ter sig ganska förvirrat. Om det inte finns några absoluta ”måsten” här i världen, varför säger du då att jag måste acceptera att moral är relativt?

Låt oss nu granska IAP i sig.

Kan den gälla för alla, alltid (ett krav på alla moraliska lagar)? Ett effektivt och enkelt sätt att testa detta (något som läsaren kan roa sig med så fort någon framhåller något som moraliskt!) är ”koma-testet”; kan en person som ligger i koma vara moralisk? Om det är omöjligt att passivt vara moralisk är inte lagen universell (eftersom medvetslösa människor per automatik är passiva) och därmed falsifierad. Så, kan en medvetslös person följa IAP? Kan han eller hon låta bli att skada någon eller stjäla saker? Ja, det går utmärkt.
Kränks den grundläggande rätten till liv och egendom? Nej, tvärtom. IAP finns ju i praktiken till för att skydda denna rätt.
I mina ögon är IAP redan nu försvarad till fullo, men som bonus kan vi även fundera på om den har nån påverkan på den totala lyckan i världen, för att kanske övertala nån tveksam utilitarist. Först och främst, kan följande av IAP vara positivt för den totala lyckan? I den perfekta världen där alla följer IAP behöver ingen oroa sig för att bli bestulen eller attackerad. Uppenbart leder detta till mer lycka än om ingen följer IAP.

Köper du IAP? Känns den vettig? Kan du tänka dig att leva efter den? Kanske inte så jobbigt eftersom du ändå aldrig använder våld till vardags.

Här kommer det jobbiga.

IAP är en universell moralisk princip, eller kanske mer korrekt, ett axiom. Den gäller för alla alltid. Det är aldrig acceptabelt att initiera våld mot någon människa eller något föremål som någon äger. Oavsett omständigheter. Att försvara sig själv eller någon annan är per definition inte ”initierande” av våld, därför bryter inte självförsvar mot IAP. Eftersom IAP gäller för alla människor gäller den även för alla grupper av människor. Det får stora konsekvenser. Till exempel innebär det att en stor del av svenska polisers arbetsuppgifter är omoraliska. Den största delen vill jag påstå. Varje gång de använder våld i form av hot, frihetsberövande (även känt som kidnappning), böter (även känt som utpressning) eller på något annat sätt, mot någon som inte brutit mot IAP, bryter de själva mot IAP, precis som alla andra människor. Den som är petnoga kan här påpeka att ett hot strängt taget inte är något våld, eftersom det i praktiken bara är ord i tal eller text. Dock ligger alltid våld bakom hotet. Stannar du inte när polisen säger stanna så kan du räkna med att denne inte drar sig för att använda våld mot dig. Hotet ligger alltså ”uppströms” i en flod som leder till våld, därav brottet mot IAP.

Samma princip kan tillämpas på fenomenet ”tvångsbeskattning” för att enkelt visa att det bryter mot IAP. För det mesta har vi ingen möjlighet att undanhålla skatten (då handlar det om ren stöld, dvs icke-IAP) men de gånger det går att göra riskerar vi alltid att drabbas av våld i slutändan, trots att vi själva inte initierat något våld. Ett solklart brott mot IAP alltså.

Om vi ger oss på själva staten som sådan då? Kan den existera utan att någon bryter mot IAP? Ja och nej. Eftersom ingen grupp kan ha större rättigheter än enskilda individer kan vi inte ha någon stat som tvingar på oss lagar som leder till att polisen måste bryta mot IAP. Allt som idag är olagligt utan att någon skadas av det måste alltså tillåtas. Inte heller kan någon tvingas betala för att driva ”staten”, den måste hitta andra sätt att få in pengar. Frivilliga gåvor är en väg, kanske kan man också sälja tjänster som folk faktiskt vill ha och därigenom tjäna lite pengar till administrationen. Frågan är då om man verkligen kan kalla det en stat? En relativt allmänt accepterad definition av en stat är trots allt ”en organisation med monopol på legitimt våld inom ett geografiskt område”. Den definitionen bryter alldeles uppenbart mot IAP, och vår ”IAP-anpassade stat” uppfyller heller inte definitionen.

Konsekvensen av att acceptera IAP blir alltså i förlängningen att man implicit förnekar att någon legitim stat kan existera. Även om man inte vågar släppa drömmen om den frivilliga staten måste man utan tvekan motsätta sig samtliga lagar som förbjuder sådant som inte involverar våld. Större delen av brottsbalken krossas under IAP. Likaså samtliga skatter. Att du äger en bil skadar ingen, därför bryter det mot IAP att kräva pengar av dig för att du gör det. Att du säljer något till någon skadar ingen, tvärtom, därför är det ett brott mot IAP om någon tvingar dig att ge bort 20% av försäljningssumman.

Att INTE acceptera IAP

Visst kan du förkasta IAP. Du får dock en massa problem med att motivera dina och andras handlingar. Är det acceptabelt att attackera någon ibland, men inte ibland? Vad beror skillnaden på? Får jag stjäla pengar av dig? Om inte, hur kommer det sig att vissa andra får stjäla pengar av mig? Vilken är skillnaden mellan de två fallen? Vilken moralisk regel bygger du det argumentet på? Får vissa människor låsa in såna som inte brukat våld mot någon? Varför får inte vem som helst göra det? Vem bestämmer vad du och jag får göra och vad ger dem den rätten?


Jag beklagar den långa texten
, men jag kände att det verkligen var dags att reda ut det här med icke-våld en gång för alla. Om jag nu lyckades reda ut något eller om det bara blev mer förvirrat lämnar jag till dig som läser att avgöra.
Jag hoppas att jag kan ha väckt nya idéer i åtminstone någon. Jag känner själv att jag är övertygad rent logiskt om IAP till 90%, de övriga 10% ges helt enkelt av att det känns rätt genom hela kroppen, vilket kanske märks genom att argumenten svajar stundtals. De sista 10 procenten resonerar jag mig gärna fram till i forumet! Kommentarer till inlägget bör göras korta och koncisa, djupare diskussioner hänvisas till nämnda forum.

6 comments to Icke-aggressionsprincipen [wall of text-varning]

  • Det finns inget motsägelsefullt i att säga att moral är relativt, eftersom detta inte implicerar att du måste hålla med om det.

    Jag kan inte direkt säga att ditt koma-exempel borde vara tillräcklig för att anse att IAP är bevisad. Låt oss ta en annan moralisk regel och se om den också passerar testet: ”Du skall inte hava några gudar bredvid mig”. Detta klarar koma-testet, eftersom personen i koma tillber inte någon falsk gud. Om du menar att IAP blir bevisad av koma-exemplet, borde du även hålla med om att alla andra tänkbara moraler som bygger på icke-agerande/passivitet också är bevisade. Annars verkar tanke-exemplet vara bra för att luska ut vad som inte är omoraliskt, då det man inte kan göra, inte kan vara omoraliskt.

    Ett hypotetiskt motexempel till att det aldrig är fel att kränka någons rättigheter.

    Själv bygger jag inte min politiska syn på IAP, men det är väl en del av den. I grund och botten är jag en rationell egoist, med preferens för frihet och välstånd för de som vill ha det, och finner att det inte finns några praktiska motargument mot den större delen av det libertarianska paketet. Ett undantag är förstås de flestas libertarianers syn på djur.

    Såg inte förrän jag skrivit allt ovan att du helst ville ha svaret i forumet. Nåja, nu får du det här.

    • Trodde knappt jag skulle få nån respons på det här, tack!

      Intressant exempel med killen i rymden! Kanske får man implementera nåt slags utilitaristiskt ”maximal-lycka-tänk”, vilket å andra sidan kan användas till att motivera betydligt otrevligare saker än att offra en för att rädda 6 miljarder.

      Koma-testet är i sig själv inte tillräckligt för att bevisa att något passar in som ”moralisk regel”. Jag funderar en del på hur man ska formulera krav för att göra det. Varför vill jag göra det då? Kan man inte bara se det som att all moral är relativ? Problemet då blir att vad som helst kan rättfärdigas med ”för mig är det ok att göra så här”. Jag tror att vi behöver ”måsten” eller kanske snarare ”får inten”. Samtidigt verkar vi ha en viss medfödd känsla för rätt och fel som t.ex. gör att vi inte mördar varandra på löpande band, så frågan är om ”moral” ens behövs… Det är svårt det där.

      • Jovisst, som äkta utilitarist måste man ju stödja massmord, att bygga en massa panopticons och att äta bebisar – givet att dessa handlingar verkligen leder till största mängd lycka. Lyckligtvis verkar det inte vara dessa handlingar som är bäst att utföra – inte heller att kasta feta gubbar på tågrälser eller att stjäla folks organ. Överlag har man nästan bara tankeexperiment att frukta från utilitarism, sällan några praktiska problem.

        Låt oss anta, för sakens skull, att objektiv moral inte finns eller inte kan berättigas; en given moralisk princip är inte ”bättre” än en annan, förutom utifrån individens subjektiva bedömning. Om detta stämmer, vad hindrar oss från att fortsätta som om inget skett och ändå propagera mot mord och allehanda ondskefulla saker? Det är ju inte precis som om någon kan säga att man gör något fel. Visst, det kanske är otrevligt att erkänna för någon att det inte finns absoluta rätt eller fel, men, nog borde väl ändå sanning vara viktigare än så? Dessutom, om det nu vore så att konsekvenserna av att en relativistisk syn på moral är den korrekta, innebär det inte att den helt plötsligt blir falsk då.

        Moral som tankesnöre kan nog behövas för att vår mänskliga intution är ganska kass när det gäller människor som inte tillhör ens närmsta släkt och vänner, och även där kan vi bete oss som skitstövlar. En moralisk kod kan hjälpa en att behandla andra bättre, och samtidigt en själv.

        • Sant, jag har hela tiden byggt mitt agg mot utilitarism på enstaka till synes kloka inlägg jag läst på Flashback.. =/
          Har faktiskt vänt om i frågan ganska mycket bara de senaste dagarna efter att ha läst en del om bl.a. Mill i min kursbok i ”Politisk filosofi”. (F.ö. en grym bok som alla med minsta intresse för sånt borde läsa – hade jag gjort det för ett par år sen hade jag sluppit trampa i många fällor, och dessutom känt till de ”stora namnen”.)

          Det du säger verkar helt klart vettigt. Har inget att invända. Funderar bara på vad du menar med ”om det nu vore så att konsekvenserna av att en relativistisk syn på moral är den korrekta, innebär det inte att den helt plötsligt blir falsk då.”?

          Känner att det blir som om jag gör en helomvändning nu men så är det inte, jag ser fortfarande IAP som något att följa till vardags (det är trots allt rätt sällan man står inför att medvetet döda någon oskyldig för att rädda fler) och något alla borde följa. Sen kanske det är fel att kalla det för en ”absolut moralisk lag”…

          • Tack för boktipset!

            Syftningen där var inte helt klar. Det jag var ute efter var att även om något har negativa konsekvenser – som att relativistisk moral är sann – så förändrar det inte om det är sant eller inte.

            • Varsågod. =)

              Okej, då förstår jag. Självklart är det så.

              Du ger sken av att vara såpass vettig att jag nog ska ta mig tid att läsa din blogg ordentligt i fortsättningen. Mängden långa inlägg har avskräckt mig för det mesta, men kanske kan det vara värt det. Själv föredrar jag att läsa (och skriva) korta och kanske lite mer ”skrapa på ytan”-saker.
              Förmodligen är det bra att båda sorterna finns i det libertarianska/anarko-kapitalistiska lägret. =)

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

CAPTCHA

*