- Creeper

Annons

Kanarieöarna del 2 – Att lära sig spanska

Jag rörde lite försiktigt vid ämnet i förra inlägget, och nu tänkte jag utveckla det med lite blandade tips och tankar från min egen erfarenhet av att lära mig spanska på egen hand.

Först och främst vill jag bara påpeka att jag ännu absolut inte är någon expert på spanska, men jag har i alla fall kommit så långt att jag kan läsa en nyhetsartikel och förstå det allra mesta. Lyssna på nyheter är en lite annan femma eftersom det går så mycket fortare då, men jag kan ändå hänga med någorlunda.
Jag började sommaren 2013 med en ”ljudbok-kurs” som väl var ganska ok men jag var inte tillräckligt engagerad för att hålla fast vid att träna varje eller varannan dag mer än en vecka eller två. Samma höst spenderade jag nästan tre månader i Centralamerika och fick en praktisk utbildning kan man väl kalla det. Tyvärr pratade jag för lite med folk, men en hel del vardagsord kan man ändå snappa upp från t.ex. skyltfönster, menyer och lite sånt. Dock är det ingen metod jag rekommenderar att börja med. 🙂

När jag ungefär ett år senare kände att jag ville ta tag i spanskan igen blev det med hjälp av Duolingo, som jag överlag tycker är en bra ”spelifiering” av inlärningen. Det blir ju så mycket roligare att lära sig saker när man får poäng för det. 😉 Dock har jag med tiden insett att Duolingo är en aning för snävt för att lära sig ”flytande vardagsspanska”. Det är mycket samma meningar och samma ord som återkommer. Nåt det är väldigt bra för är att lära sig grunderna i hur man bygger upp meningar på spanska, ordföljd och sånt, och vissa ord. Men på senare tid har jag lagt till några kanariska tidningar i mina bokmärken dit jag går och letar upp nån rubrik som låter intressant och så läser jag igenom artikeln och skriver upp varje ord jag inte förstår på en lapp tillsammans med en översättning. Det tar lång tid att läsa på det sättet, men poängen är ju inte att läsa artiklar utan att lära sig spanska, och då kan det gott få ta lite tid. Orden fastnar inte efter första gången så klart, men om man läser en annan artikel några dagar senare och ser samma ord kan man i bästa fall komma ihåg vad det betydde eller läsa i anteckningarna (repetition!). Jag tror att det här är en bra hjälp för att lära mig mer ”vanligt språk”. Jag känner att jag nog har större nytta till vardags av att förstå ”två män rånade en bank i Las Palmas i går” än ”katten åt en fisk”.

Orden eller meningarna som jag inte förstår kollar jag upp på SpanishDict, som är en väldigt bra gratissida med översättningar av ord och meningar plus en del annat som ännu inte har grottat ner mig så mycket i. Min upplevelse är att SpanishDict oftast har mycket bättre översättningar än Google Translate.

Just det, jag höll på att glömma en viktig sak med Duolingo! De har en röstigenkänning (som funkar bra ibland, sämre ibland) så att man även får träna på att prata. Även om den inte funkar till 100% uppmuntrar den till att tala, vilket är väldigt värdefullt för den som försöker lära sig ett språk på egen hand. Att kunna en massa ord hjälper föga om man aldrig pratar. Det märker jag både på mig själv och andra när jag är ute och reser och måste prata engelska… Fast jag är väldigt bra på att både förstå engelska och har ett stort ordförråd är det ibland ändå svårt att riktigt få fram det jag vill säga just på grund av att jag så sällan tränar nu för tiden. I skolan blev man ju åtminstone tvingad att prata nån gång i veckan på engelskalektionerna.

I takt med att jag bygger mitt spanska ordförråd och innan en eventuell flytt ska jag också försöka ordna att jag får prata nån gång i veckan med en bekant som härstammar från Spanien, tror det är väldigt värdefullt. Känner man inte redan någon sån så är det nog inte så svårt att hitta via internet.

 

I nästa inlägg tänkte jag gå igenom vad som (enligt vad jag läst mig till) egentligen krävs för att få bo och jobba i Spanien när man kommer från Sverige. Ska nog även röra lite vid det här med skattskyldighet… Hemskt ord, men det är tyvärr en del av den verklighet vi lever i.

Kanarieöarna del 1 – jämförelse med Sverige (södra Norrland)

Som jag nämnde senast funderar jag starkt på att testa att bo på Kanarieöarna (oklart exakt vilken, därav den lite ospecifika benämningen) inom en ganska snar framtid.

Eftersom det blev en sån enormt positiv respons (100% fler kommentarer än jag räknade med) bestämde jag mig för att skriva lite om det projektet. Till att börja med tänkte jag förklara lite hur jag tänker kring varför jag väljer Kanarieöarna, och så småningom kanske jag skriver lite om den praktiska processen, men det får vi se när det blir dags. En sak i taget. 🙂

 

En jämförelse mellan Spanien och Sverige, och i förekommande fall mellan Las Palmas, Gran Canaria och Gävle:

 

Brottslighet

Statistiken är visserligen inte alltid helt jämförbar beroende på hur olika länder klassificerar olika brott osv, men det borde kunna ge en ungefärlig fingervisning åtminstone. Har inte hittat nån specifik statistik över just Kanarieöarna, men allt jag läst säger att Kanarieöarna är mindre brottsdrabbat än Spanien överlag, fast utan några vettiga källor. Finns så klart en del ficktjuvar och liknande i turistorterna.

Brott — Sverige (år) — Spanien (år)  (per 100 000 invånare, invånardata från Wikipedia för 2015)

Mord — 0,9 (2014) — 0,7 (2014) – Källa

Bostadsinbrott — 231 (2015) — 179 (2015) – Källa1 – Källa2

Rån (osäkert om det gäller samma slags rån) —  86 (2015) — 105 (2015) – Källor samma som ovan

Bilstöld — 134 (2015) — 65 (2015) – Källor samma som ovan

Stöld+Snatteri — 1042 (2015) — 1167 (2015) – Källor samma som ovan

 

Generellt sett är det ungefär lika alltså, ingen nämnvärd skillnad när det gäller hårda siffror. Dock kan man faktiskt väga in en lite mjukare mänsklig faktor med hjälp av den eminenta siten Numbeo.

En jämförelse mellan Gävle och Las Palmas där vanliga människor får gå in och bidra med data i form av egna uppskattningar av hur de upplever brottslighet, om brottsligheten har ökat senaste tre åren, hur oroliga de är att drabbas av några olika brott osv. En helt subjektiv bedömning alltså, men inte helt värdelös i mina ögon. Subjektiva bedömningar kan vara av värde, eftersom det kan säga något om den allmänna känslan i samhället.

Där blir det en skoningslös utklassning till Las Palmas fördel. Se exakta siffror här, men sammanfattar lite snabbt nedan.

Upplevd brottslighet: Gävle 56 – Las Palmas 14.
Upplevd ökning av brottslighet senaste tre åren: Gävle 83 – Las Palmas 55.
Oro för att bli rånad: Gävle 67 – Las Palmas 23.
Oro för att bli attackerad (fysiskt överfallen och misshandlad antar jag de menar): Gävle 61 – Las Palmas 14.
Upplevda problem med våldsbrott: Gävle 56 – Las Palmas 18.
Upplevd säkerhet vad gäller promenera ensam på kvällen: Gävle 39 – Las Palmas 75.

 

Levnadskostnader

Numbeo har en ypperlig del för levnadskostnader också (notera att detta också är självrapporterat av besökare, man behöver inte ens registrera ett konto för att lägga in siffror), och där kan man utröna följande:

Konsumentpriser generellt: 38% lägre i Las Palmas än i Gävle.
Hyra lägenhet: 32% lägre i Las Palmas.
Restaurangpriser: 41% lägre i Las Palmas.
Livsmedel: 40% lägre i Las Palmas.
Dock är ”Local Purchasing Power” (dvs köpkraft – kostnader jfr med normal inkomst) 22% lägre i Las Palmas. Du lever alltså billigare, men om du får din inkomst lokalt så kan du ändå inte spara lika mycket av lönen som du kan i Sverige. Inkomsten efter skatt, i genomsnitt, är ca hälften av i Sverige.
En annan dålig grej är att internetuppkoppling är betydligt dyrare, 24%. Taxi är däremot rejält mycket billigare än i Sverige.

Totalt sett går Las Palmas ut som vinnare förutsatt att man har möjlighet att få lön eller andra pengar från Sverige (eller lever på sina besparingar), medan Gävle (Sverige) är en ganska klar vinnare om man ska jobba lokalt i båda scenariona.

 

Sjukvård

Spanien rankas högt när det gäller sjukvårdens kvalitet. Sverige har ju visserligen ”sjukvård i världsklass”, och att säga nåt annat är att sprida ”fake news” enligt nån dum minister, men så värst mycket bättre än spansk sjukvård är det inte. Överlag rankades Sverige 2014 på tolfte plats i EU medan Spanien hamnade på nittonde. Vad gäller väntetid hamnade Spanien på delad 30:e plats och Sverige delad 35:e med Irland (av 37 möjliga, dvs näst sämst i hela EU). Så oavsett vilket land man bor i av dessa två gäller det nog att ha nån form av privat vårdförsäkring om man tycker det är viktigt med snabb och bra vård. Lite motvilligt får jag erkänna att Sverige vinner den här delmatchen med liten marginal. Källa

 

Skatter

Bolagsskatt: Sverige 22% – Spanien 25%. Liten fördel för Sverige här. Dock finns en möjlighet att minska bolagsskatten rejält på Kanarieöarna genom en speciell lokal regel där förutsatt att man skapar minst 3 jobb och lite andra små villkor. Väl värt att undersöka om man driver ett flyttbart företag och/eller är entreprenör med lite kapital för att kunna starta något nytt där nere. (Zona Especial Canaria)

Individuell inkomstskatt: Sverige från ca 31% (beroende på vilken kommun du bor i) upp till runt 60%, med grundavdrag på ca 18-20 tkr för en medelinkomsttagare. Spanien från 19% till 45% med grundavdrag på 5 550 EUR. I mina ögon är Spanien en klar vinnare, även om så klart all skatt är stöld. 🙂
Källa, Källa

Moms: Olika i olika regioner, i Kanarieöarna har de ingen ”vanlig moms” som resten av landet, utan nåt som heter IGIC, som innebär 7% i normalfallet och för vissa varor 0%, 3%, 9.5% respektive 13.5% där 3% gäller för det mesta vad gäller mat och liknande ”nödvändigheter”. Sverige: 6%, 12%, 25%. Otroligt mycket bättre i Kanarieöarna!

Economic Freedom Index

I den senaste rankingen hamnar Sverige på plats 19 med 74,9 poäng. Spanien kommer först på 69:e plats med 63,6 poäng. Spanien har fått en kraftig försämring senaste året på grund av ”Business Freedom” som rasat från 76,0 till 66,9 av nån anledning. Det framgår inte av texten varför det betyget har sänkts så otroligt mycket så jag kan inte säga så mycket om det.
Källa

 

Klimat

Det här är en ganska viktig faktor för mig personligen, men för några av er läsare är det kanske helt oviktigt eller rentav negativt (om du är en sån som gillar kyla och/eller snöiga vintrar).

Kanarieöarna har generellt sett ”svensk försommar” från slutet av november till mitten av april och ”bra svensk sommar” resten av året. Det regnar i princip inte överhuvudtaget under juni, juli och augusti. Totalt under ett år kommer ungefär en fjärdedel så mycket regn i Las Palmas som i Stockholm. Lägsta uppmätta temperaturen i Las Palmas är 9,4°C. Alltså lägsta nånsin… Somrarna är samtidigt inte fruktansvärt heta eftersom Atlanten kyler så bra, det är ganska sällan över 30 grader, nästan aldrig över 32-33. Las Palmas får ca 1000 fler soltimmar per år än Stockholm (56% fler). Alla dessa faktorer innebär en jordskredsseger för Kanarieöarna över Sverige. Kanarieöarna är så långt söderut man kan komma och ändå hålla sig inom EU (det finns en del ”territorier som nästan hör till EU” men där gäller inte EU’s fria rörlighet), vilket är huvudanledningen till att jag kom på att jag skulle undersöka det.

 

Arbetsmarknad

Här har Spanien i allmänhet och Kanarieöarna i synnerhet sin stora akilleshäl… Arbetslösheten ligger nånstans mellan 20-30% beroende på vem man frågar, och det är förstås inte lysande förutsättningar för en immigrant. Jag är lyckligtvis relativt högutbildad och specialiserad (ingenjör inom maskinteknik) och har dessutom kapital för att kunna starta nån form av egen verksamhet, alltså ge mig själv ett jobb, så jag tror inte att arbetslösheten är något stort problem för mig personligen. Har du andra förutsättningar kanske det är ett problem. Jag tror faktiskt att det snarare är möjligt att arbetslösheten kan vara till nytta för mig, då jag helst startar ett företag och då har nytta av att många konkurrerar om eventuella arbetstillfällen.

 

Övrigt

Spanien har en relativt stor fördel OCH nackdel i sitt EU-medlemskap. Nackdelen är given antar jag: EU är en byråkratisk koloss som stjäl välstånd från invånarna genom tullar, skatter, pengar till byråkrater som inte producerar något av värde osv. Det finns stor risk att EU ”kollapsar” inom inte alltför många år, och då hade det varit bra att inte befinna sig inom EU. Det gäller förstås även Sverige.
Det är däremot en klar fördel med EU att jag som svensk helt enkelt kan flytta dit och bosätta mig med minimalt krångel. Skulle jag t.ex. vilja flytta till något land utanför EU kan det vara ett smärre helvete att få tillstånd att arbeta och/eller driva företag. Det här är en bra sak med EU och den tycker jag inte vi ska sopa under mattan bara för att så mycket är dåligt.
Spanien har en till fördel, nämligen att man talar spanska där. Jag gillar språket och har redan ägnat några sporadiska timmar under de senaste åren åt att lära mig, så jag har redan kommit en bit på vägen. Jag tycker nämligen att ska man flytta till ett annat land så är det inte mer än rimlig hyfs att också lära sig språket där. Framförallt har man själv så otroligt mycket att vinna på att kunna det lokala språket. Att ta sig fram med Engelska skulle nog funka i de flesta europeiska länder men det känns inte som nåt bra alternativ.

Flyttat

Bytt webbhotell, äntligen, från långsamma och dyra Binero (kan ärligt talat inte rekommendera det till någon i dagsläget) till snabba och billiga Inleed. Det var lite strul några dagar som ni säkert märkt, men som så ofta var det ”skit bakom spakarna” (jag var en idiot) som nu har löst sig. 🙂

Sen kommer jag antagligen inte skriva nåt mer än tidigare, tyvärr.

Eller kanske jag skulle ta och skriva om ”processen” jag är i startgroparna för: flytta till Kanarieöarna! Jag är en sån som alltid planerar och funderar länge innan jag gör något, men jag skulle säga att i dagsläget är det 75% sannolikt att jag flyttar dit för åtminstone ett år till att börja med, 2018-2019.

Det finns många bra saker med Kanarieöarna, både ur frihetligt och ur värmeälskande perspektiv. Jag kanske ska rada upp lite såna saker i några inlägg framöver. Vill ni det?

Svenska Fristäder

I brist på annat att skriva om tänkte jag påminna om att du som har tid och energi skulle kunna engagera dig i organisationen Svenska Fristäder som går lite på tomgång senaste åren.

Kolla in http://www.svenskafristader.se eller http://www.facebook.com/fristader

Ett scenario

Tänk dig att du en dag plötsligt vaknar upp från medvetslöshet, utan något minne av vad som hände innan. Du är omgärdad av människor som talar ett språk du bara förstår ytterst lite av. Låt säga att det är tyskar. Du klarar inte av att gå, så du placeras i en rullstol och skjutsas runt av några av de här tyskspråkiga människorna. De är snälla mot dig och ser till att ta hand om dig så gott de kan, ger dig mat när du verkar hungrig osv. Du lever med dem ganska länge och börjar känna dig trygg i deras sällskap.

Plötsligt en dag tar de med dig till en ny och okänd plats. Där finns en massa människor du aldrig sett förut, lukter du aldrig känt förut, ljud du aldrig hört förut. Dina skötare verkar lite nervösa och uppspelta. Du känner att det är nånting på gång. Någon av dem kanske t.o.m. verkar lite rädd.

De tar med dig in i ett märkligt rum där folk sitter ganska tätt intill varandra. Du kan knappt minnas att du nånsin sett så många människor på så liten yta förut. Plötsligt känner du hur rummet rör sig. Det skakar och börjar låta jättemärkligt, ett otroligt konstigt och högt ljud som du aldrig hört förr! Det dånar och skakar och känns otroligt obehagligt. Dina tyskar försöker säga nånting till dig men du förstår ingenting. Du blir rädd och skriker, du vill att dina skötare ska ta dig därifrån, men de försöker bara få dig att vara tyst. Plötsligt börjar ljuden försvinna runt omkring dig, det blir nästan tyst! Jättekonstig och obehaglig upplevelse! Och efter en stund gör det ont i öronen. Håller du på att förlora hörseln fullständigt? Varför gör det så ont!? Det är nånting med den här helvetesmaskinen som låter så illa som gör att det känns som om dina öron eller kanske hela ditt huvud ska sprängas. Du får panik! Hjääälp!!! Försöker du skrika. Men dina tyska skötare verkar inte fatta nånting. De gör ingenting för att få dig därifrån, de bara försöker säga nånting till dig som du ändå inte förstår. Du skriker i panik, förstås. De du hade börjat lita på har plötsligt försatt dig i en fruktansvärd situation!

Bara för att de ville ha en weekend i London.

 

Som du säkert förstår är du ett litet barn och ”tyskarna” dina föräldrar. Jag har ingen aning om den här berättelsen är något som ens är i närheten av att beskriva vad ett riktigt litet barn upplever vid en flygresa, men det var så jag föreställde mig saken när jag för några dagar sen satt på ett flyg med en panikartat vrålskrikande liten unge några rader bakom mig, och det slog mig hur fruktansvärt egoistiskt det är att utsätta sitt lilla barn för något sådant enbart för sin egen skull.

”Markets not capitalism” – 2

Nu är jag färdig med den här boken, uppsatssamlingen, vad man nu vill kalla det.

Har inte skrivit mer under läsningens gång på grund av en enkel anledning: jag har inte känt något behov av att ytterligare kommentera texterna än det som jag gjorde i förra inlägget.

Det fortsätter nämligen på samma spår. I några texter angrips intellektuell egendom på det klassiska viset (se Stephan Kinsella t.ex.), man lyfter återigen fram hur stora multinationalistiska megaföretag (Bayers köp av Monsanto som nyss blev en grej är ett praktexempel på detta) knappast är något frimarknadsfenomen utan ett icke-fri-marknadsfenomen.

Så här med några dagars distans känner jag trots allt ”Jaha..? Det är väl det här vi sagt hela tiden, att ‘statskapitalism’ är skit.” Men å andra sidan finns det ju en poäng i att många, eventuellt de flesta, inte ser några såna nyanser som ”frimarknadskapitalism” (även känt som ”riktig kapitalism” i mer naivistiska kretsar, som t.ex. jag själv för inte alltför länge sen) eller ”statskapitalism”, och den poängen förtjänar ett bättre öde än att viftas bort alltför lättvindigt.

Jag känner ett visst motstånd mot att benämna min position som anarkokapitalism, men det gjorde jag även tidigare. Frihetsextremist har jag t.ex. använt i ganska många år nu till och från.

Om man ska se det från ett rent ”PR-perspektiv” där man inte vill bli hatad och misstrodd redan från start på grund av en titel, då kanske det inte är nog att kasta det bespottade ”kapitalist” åt sidan, utan man kanske även får fundera på om ”anarkist” inte är precis lika avskytt av gemene man?

”Markets Not Capitalism” – 1

Jag började häromdagen läsa boken, eller kanske snarare textsamlingen, Markets Not Capitalism. Den har hittills varit mycket tankeväckande, så jag tänkte skriva lite egna tankar här runt ämnet.

”Ämnet”, vad är det då? Jo, bokens poäng är i grova drag att ”anarkokapitalism” som begrepp borde överges eftersom ”marknadsanarkism” i princip är att beskriva exakt samma sak på ett mindre frånstötande sätt (p.g.a. att många människor har negativa associationer till ordet kapitalism), och dessutom mer rättvisande eftersom anarkokapitalister i praktiken är emot det som gemene man avser med ”kapitalism”. Dvs anarkokapitalism är egentligen en slags antikapitalism med ett väldigt förvirrande namn.

Utifrån det jag hittills läst (ca 25% av boken) känns argumenten väldigt övertygande.

Boken består av en blandning av gamla texter från tidiga anarkistiska tidskrifter från sent 1800- och tidigt 1900-tal, av bl.a. Benjamin Tucker och Pierre-Joseph Proudhon, och moderna individualanarkistiska/marknadsanarkistiska/mutualistiska (som till stor del är olika namn på ungefär samma sak, om man ser till kärnan) blogginlägg och online-artiklar. Man ägnar en stor del av första fjärdedelen åt att visa på hur det som i allmänhet kallas ”kapitalism” i själva verket är den perverterade statskapitalism som anarkokapitalister motsätter sig. En intressant aspekt som jag tidigare inte ägnat så stor tanke åt är att det framhålls att ett statlöst samhälle där storföretagen inte kan avnjuta sin gräddfil som politikerna skapat så skulle en hel del rikedom flöda från de rikaste för att skapa ett jämlikare samhälle rent ekonomiskt, och göra att de små företagen skulle få lättare att konkurrera mot bjässarna som i sin tur måste krympa för att inte kollapsa av sin egen byråkratiska vikt. Jag kan definitivt föreställa mig hur detta kan vara en korrekt förutsägelse, och att storföretag i klass med Volvo, ABB, Sandvik m.fl. skulle bli mycket sällsynta om de ens skulle kunna finnas kvar i något som liknar dess nuvarande form.

Just detta, att frimarknadsanarkismen per automatik (då anarkism = frånvaro av politiska härskare som skapar gräddfiler åt ”kapitalisterna”) motverkar den sortens kapitalism innebär enligt de här författarna att den i sin natur borde kallas antikapitalistisk. Jag är inte helt såld men jag lutar faktiskt åt att hålla med.

En viktig poäng att framhålla här är också att marknadsanarkism absolut inte, som vissa mer revolutionära vänsteranarkistiska ideologier, förespråkar nån form av våldsamt eller tvångsmässig nedmontering av stora företag utan helt enkelt säger att det förmodligen kommer bli så att de inte kommer överleva utan statens hjälp. Att det kanske inte alls blir så utan att storföretagen tvärtom kanske trivs utmärkt utan statens kryckor och bojor är inget som i sig motsäger marknadsanarkismen. Teorin är bara att bjässarna kommer falla.

Ytterligare en intressant tankeställare som framförs är att marknadsanarkismen är en ”socialistisk” ideologi, genom att den förespråkar en maktförskjutning från stat och ”kapitalism” (i betydelsen storföretag som sitter i knät på staten) till ”samhället”, dvs alla vi individer som utgör samhället. Men det här kan nog vara för mycket stark tobak för en gammal anarkokapitalist på en gång. 😀

 

Hur som helst fortsätter jag med spänning och öppet sinne att läsa boken och återkommer förmodligen med ett eller fler inlägg under de närmsta dagarna eller veckorna.

Höghastighetståg

http://www.dn.se/ekonomi/sa-kommer-nya-hoghastighetstaget-att-fardas/

Prisuppskattningen har ett spann på +/- 70 000 miljoner svenska kronor. Inte speciellt exakt än så länge. Men eftersom den övre gränsen har satts till 330 miljarder kronor vågar jag redan nu gå ut med en prognos:

Det svenska vansinnesprojektet ”höghastighetsjärnväg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö” kommer innan det är i full drift ha kostat svenska staten, dvs skattebetalarna, minst 500 miljarder kronor.

2016

Gott nytt år alla (”alla”) kära läsare!

2015 blev väl sisådär vad gäller produktionen här, och 2016 blir säkert inte mycket bättre. Kanske några nya gästskribenter kan hålla liv i bloggen? Hör av dig om du vill skriva!

Svar från Henrik

Hej, tack för ditt mejl.

Jag skriver krönikor om ämnen som berör mig och som jag känner mig insatta i. Därför skriver jag ibland om feminism och antirasism. Däremot skriver jag inte för att jag vill ha en knapp på axeln av de som tycker likadant, utan för att väcka lite eftertanke hos de som inte reflekterat över ämnet – och kanske för att få någon som tycker annorlunda att tänka om. Hatmejl och kränkta läsare är jag helst utan, eftersom de inte tillför något i diskussionen, utan oftast bara vräker ur sig skit för att få en att må dåligt och sluta skriva.

I min krönika vill jag inte skuldbelägga alla män, utan visa hur ett fåtal män förstör för alla oss andra – som är schyssta. Det är tragiskt att ensamma kvinnor du och jag möter på stan på kvällen inte vågar heja, eller byter trottoarkant i rädsla för att vi kanske ska vara en av de få svinen som tänker ge sig på dem. För även om det bara är en promille av alla män som faktiskt begår sexualbrott eller på annat sätt våldför sig på kvinnor är det en risk som finns där.  Och konsekvenserna av att utsättas,  även om det är osannolikt rent statistiskt att du eller jag skulle vara den där skithögen, är för grava för att många ska våga chansa.

Därför måste vi hela tiden diskutera och lyfta det här. För även om det bara är ett fåtal som bär skulden, är det allas ansvar (både kvinnors och mäns) att uppfostra våra barn så att de inte hamnar i den här fruktansvärda statistiken (oavsett om det är som offer eller förövare). Vi måste bygga ett samhälle som på bästa sätt motverkar alla skadliga strukturer.

Jag vet inte om det är din mening men av ditt mejl får jag en känsla av att du ställer grupper/ämnen mot varandra. Till exempel när du skriver att jag istället bör lära min dotter att vara rädd för hästar. Självklart lär jag henne att ha respekt för hästar. Också. Det gäller att ha många bollar i luften samtidigt och bara för att en skriver och uppmärksammar en aspekt utesluter inte det alla andra,  som kan vara minst lika viktiga.

 

Det ger väldigt mycket bilden av ”standardsvar”… Och att JAG är den som ställer grupper mot varandra var lite kul. 🙂

Att hans resonemang är identiskt med såna som skräms om invandrare som är brottslingar osv verkar ha fastnat i känslofiltret helt och hållet. Nåja. Jag är ändå positivt överraskad över att han åtminstone bemödade sig att skriva ett svar, och dessutom efter bara en timme eller så.