- Creeper

Annons

Chicken

Jepp, jag fegade ur nyss.

Gick på en liten promenad för att sätta upp Lp-affischer på ett par ställen och lämna valsedlar på biblioteket.

(Btw, vad är grejen med att förtidsrösta om man inte måste? Halva nöjet med valet är ju att det är en speciell dag när man går och röstar och sen går hem och väntar några timmar för att se hur det gick. Måste kännas segt att rösta redan nu och sen gå och vänta nästan tre veckor. Och tänk om man ändrar sig?)

På stan finns förstås ett gäng valstugor. Usla ”öppettider”, men det är klart, Arboga är ju inte så stort. Nåväl, nu råkar det vara så att Folkpartiet ”Liberalerna” har sin stuga bemannad bl.a. onsdagar 16-18. Alltså när jag gick förbi. Meeeeeeen jag fegade som sagt ur. Av flera anledningar. Vi tar en snabb psykoanalys av mig själv och situationen.

1. Jag ogillar att prata med folk. Okej, inte alla alltid förstås, men generellt sett. Jag är en introvert ensamvarg av naturen. Betydligt mindre nu än för 10 år sen men fortfarande rätt så skygg.
2. Jag visste inte vad jag skulle säga. Det är förstås lätt att som ”klassiskt liberal” (nåja, nu är ju jag snarare anarko-kapitalist/voluntarist, men det finns ändå en klassiskt liberal grund nånstans där inne) sätta Folkpartister på pottan, men det är ändå svårt att komma på exakt vad som bör sägas…
3. Jag gillar inte pinsamma situationer, vare sig för mig själv eller andra. En valstugediskussion kan bli jobbig om man som frihetsälskare pratar rakt och ärligt med t.ex. folkpartister, utan att linda in allt i fint paketpapper. ”Vill du kasta mig i fängelse bara för att jag inte lyder dig?” kan lätt leda till sura miner och hånfulla kommentarer om överdrift och utopier.

Hur lösa detta problem då?
Punkt ett: Får ta mig i kragen helt enkelt. Punkt två: Tänka ut några bra startfrågor i förväg och ta det därifrån. Punkt tre: Påminna mig själv om att inte vika mig för pinsamheten, utan att våldet måste fram i ljuset för att folk ska se det. Det värsta som kan hända för ”demokrater” är att någon ser våldet bakom. Att sen få det kastat i ansiktet (men alltid i trevlig ton!) , kanske inför ett par åhörare, bör leda till en viss panik. De vill att vi ska låtsas som om det inte finns något våld bakom. Möjligen lite tvång, men absolut inte våld. Jag ska försöka att inte tassa runt det…

På fredag ska jag till Västerås, och då ska jag åtminstone prata med någon eller några ”valstugare”… Iklädd knallgul Liberala partiet-tröja. =D

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

*