Annons

Trötta funderingar

Lider av akut trötthet för tillfället, ett tillstånd som brukar gå hand i hand med tänkande och funderande.

Detta blir ett tanketåg som förmodligen är säkrast att inte kliva ombord. Gör så på egen risk (skriver det här efter att jag är klar med inlägget, så jag vet, tro mig).

Funderar på varför jag håller på med den här bloggen och allt. Det hela har en tendens att antingen bli ”preaching to the choir” eller tala för blinda ögon. Ett alternativ som på sätt och vis lockar är att helt enkelt bli ett levande exempel. Leva som om staten inte fanns och visa att det funkar. Problemen med den metoden är dock många. Till att börja med skulle jag oundvikligen hamna i klammeri med den så kallade ”rättvisan” efter att ha ignorerat brev från myndigheter eller polismans tecken eller nåt sånt. Tveksamt om det är värt det.

Det är helt enkelt inte speciellt fritt att försöka leva utanför statens klor. Det viktigaste är trots allt att vara så lycklig och nöjd med livet som möjligt på det personliga planet. Den lyckan lär gå ner betydligt bakom galler. Det bästa sättet borde alltså vara att spela med, jobba som vanliga människor, betala maffian för att bli lämnad i fred och göra det bästa av situationen. Spendera tid med bra människor, göra sånt som är roligt.

Och förstås nöta i bloggen om att en bättre värld är möjlig. För det här är inte ”as good as it gets”. Det vore tragiskt om det var så.

Presidenten i landet med flest inlåsta per capita och som driver två krig fick ett FREDSPRIS 2009! Ett tydligt tecken på hur långt vi har kvar…

Jag vill bli bättre på att skriva på en lugn och fin nivå så att läsarna slipper plocka fram skölden och öppna moteld. Problemet är att när jag är på bra humör är hjärnan tom, när hjärnan sen är redo att rinna ut genom fingrarna är det nästan alltid för att någon eller något retat upp mig och gör att jag blir konfliktsökande. Lider lite av tuff-internetkille-syndromet. IRL är jag precis lika konflikträdd som gemene man. Borde försöka plocka lite av det till internet-jaget och vice versa.
Har försökt lugna ner mig ett antal gånger men det har inte lyckats. Jag faller i ”arg bloggare”-fällan varenda gång. Tråkigt. Det kan iofs vara ganska underhållande med arga/bittra människor, se bara på Bill Hicks och Doug Stanhope. Eller den kanske närmsta svenska motsvarigheten, Magnus Betnér, som många verkar ogilla men inte jag. Jag känner att jag har bitterheten men saknar den där roliga touchen. Det blir mest bara sur gubbe. Ska försöka jobba på det. Är hellre en Stanhope än en trevlig bloggare som försöker berätta nåt viktigt om världen på ett glatt sätt.

Skönt att rensa hjärnan lite. Tror inte det här glädjer nån annan, det har iofs inte glatt mig speciellt mycket heller, men lite klarhet har jag nog fått ändå. Skulle lika gärna kunna behålla det här som ett privat utkast men what the hell. Kvantitet kan få gå före kvalitet den här gången.

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

*