- Creeper

Annons

Att möta våld med våld = fail

Djurrättsaktivism som tar sig formen av våld mot människor (eller deras egendom) som inte skadat någon annan människa gillar jag inte, av förklarliga skäl..

Stå gärna utanför en pälsbutik med era skyltar (så länge ni inte hindrar folk från att gå in i butiken) och berätta för folk hur hemskt det är att föda upp djur i burar. Det har jag inget emot. Det är lika självklart som att nån kan få stå bredvid er och informera folk om hur dumt det är att släppa ut fångenskapsfödda djur i naturen.

Men precis som det vore fel att ha sönder era skyltar är det fel att ha sönder djurtransportbilar eller fönsterrutor på pälsbutiker.

Är det verkligen så svårt att förstå?

Utöver
det omoraliska i att ha sönder andras saker är det dessutom kontraproduktivt. En trasig ruta byts ut. En trasig lastbil byts ut. Business as usual. Men djurrättsaktivisterna har aldrig fått nåt gott rykte om sig eller ”allmänhetens” stöd i nån stor grad.

Fredlighet är det som ger sympati från omgivningen och leder till långsiktig framgång, det är iaf min övertygelse. Den som kan motbevisa den tesen är välkommen att göra det.

13 comments to Att möta våld med våld = fail

  • ”Men precis som det vore fel att ha sönder era skyltar är det fel att ha sönder djurtransportbilar eller fönsterrutor på pälsbutiker.

    Är det verkligen så svårt att förstå?”

    Ja. Kan du visa varför det skulle vara lika fel att störa djurhandeln som det är att störa folks rätt att demonstrera mot samma handel?

    För egen del skulle jag kunna tänka mig att hjälpa att stödja rätten att demonstrera, men jag skulle nog inte hjälpt till att skydda rätten att behandla djur så illa som de görs i dagens system.

    • Argh vad du är jobbig! Spela med nu och se glad ut bara.. =P

      Äganderätten innebär att du får göra som du vill med din egendom medan jag inte får göra som jag vill med din egendom, korrekt? (Underförstått – skada ingen oskyldig om du kan undvika det.)

      På det viset är det lika fel att ha sönder någon annans träskylt som att ha sönder någon annans glasruta eller någon annans Ferrari för den delen.

      Anser du dig ha rätt att sabotera någons lastbilar är du välkommen att göra det och sen argumentera för din sak inför den domstol där du lär hamna. Kanske är de också djurvänner och då kanske vi får en riktigt human behandling av djur i framtiden.

      • ”Argh vad du är jobbig! Spela med nu och se glad ut bara.. =P”

        Inte förrän mitt mål är uppnått! 😛

        ”Äganderätten innebär att du får göra som du vill med din egendom medan jag inte får göra som jag vill med din egendom, korrekt?”

        Givetvis, om det rör sig om samma typ av egendom. Men det finns i den libertarianska litteraturen inte något speciellt bra argument för att man först skall kunna få ”homesteada” djur som egendom (de som inte har gjort dig något, vad har du för rätt att tillfångata dem?) eller, om man tar det första för givet, för att de skall betraktas som likadan egendom som den man har över en sten. Om det inte finns några sådana argument, då är det (minst!) ett mindre brott (om ens det) att hindra djurhandeln, jämfört med att hindra någons yttrandefrihet.

        • Visst, jag kan förstå att en kossa inte är samma slags egendom som en sten. Däremot ser jag det som en slippery slope där man nånstans måste dra gränser. Är det ok att ha ”tillfångatagna” djur om man ger dem en bra tillvaro? Vilka kriterier krävs för att ett djur ska anses vara tillräckligt ”viktigt” för att dess dåliga behandling ses som skäl nog att använda våld mot mig? Allt som har ryggrad? En del vill kanske att även sniglar ska behandlas väl.

          Dessutom, hur långt ner i kedjan kan man gå? Är det ok att krossa rutorna på en pälsaffär borde det rimligtvis vara lika ok att krossa rutorna på en restaurang eller på varje affär som säljer kött. Kanske även hos mig som äter kött ibland? Jag bidrar ju också till djurhanteringen i viss mån.

          • Men inget av det du skriver visar att det faktiskt stöd från första början att äga djur. Slippery slope är det inte frågan om, eftersom den libertarianska positionen idag inte ens har visat varför man skulle få bestämma över djur.

            Man kan komma med utilitaristiska skäl för visst utnyttjande av djur, så länge man kan visa att djuren överlag mår bättre av det, och att vissa regleringar som skyddar djurens välfärd är rimliga så länge det inte förstör den alltför viktiga njutningen av att kunna köpa kött för några kronor lägre i pris. Att ha husdjur skulle vara okej, så länge man tar hand om det, vilket nog stämmer överens med rättsandan hos de flesta idag. Att den här ansatsen inte ger uppenbara svar är inte en rimlig kritik mot det. Däremot finns det en klar gräns för vilka djur som är intressanta att ge rättigheter och vilka som inte är det: den går mellan de som kan känna smärta och lidande och de som inte kan det. Den linjen verkar – från det lilla jag läst – någonstans bland kräftdjuren. Räkor är möjligtvis okej att äga som stenar, medan man är skyldiga de andra djuren vissa rättigheter.

            • ”Man kan komma med utilitaristiska skäl för visst utnyttjande av djur, så länge man kan visa att djuren överlag mår bättre av det”

              Ett utilitaristiskt argument för att använda djur som mat är väl annars att ökningen i lycka hos de människor som äter djuret är större än minskningen i lycka hos djuret som dödas?

              Visserligen omöjligt att mäta, så det är onekligen ett dåligt argument. =)

              ”Att ha husdjur skulle vara okej, så länge man tar hand om det”

              Är det okej att ha en ”husmänniska” också isåfall? Om inte, varför inte?

              ”Däremot finns det en klar gräns för vilka djur som är intressanta att ge rättigheter och vilka som inte är det: den går mellan de som kan känna smärta och lidande och de som inte kan det.”

              Jag håller delvis med om den gränsdragningen, men den har en del praktiska problem, t.ex.:
              Hur vet vi vilka som kan känna smärta och vilka som inte gör det?
              Daggmaskar kan bevisligen känna smärta, det vet alla som satt en mask på en metkrok. Är det då försvarligt att t.ex. gräva i en rabatt med en vass spade och riskera att hugga ihjäl maskar? Eller på en större skala: gräva för husbyggen, vägbyggen osv.

              • Omöjligt? Kanske det ser ut så för den som inte är insatt i frågan eller inte kan ens känna den minsta sympati med vissa djur. Det gäller dock inte dig, eftersom du väl känner dig bekväm med att uttala dig bergsäkert på att daggmaskar kan känna smärta. Om du kan tolka en rörelse i ett djurs leder som att de känner smärta, varför skulle det bli så otroligt svårt att se att en viss smärta är värre än en annan? Är det så att du tänker dig att en hund, exempelvis, mår lika dåligt av att man trampar den på svansen som att man doppar den i ett bad av syra?

                Det skulle vara okej att ha en husmänniska, visst, det har man idag; de kallas barn. Men du menade väl självständiga vuxna individer, antar jag, så där är svaret: ”om det ökar lycka”. Om personen går med på det, troligtvis, men annars inte. Varje person är gissningsvis bäst på att bedöma sin egen lycka. Att låta den bestämmas av andra kan nog endast rättfärdigas om personen i fråga helt har tappat bort sig och övergått till att inte vara en självständig individ.

                Som jag har förstått det så kan man se om ett djur är lycklig efter hur komplicerat dess nervsystem är. Viss evolutionärteori kan nog även säga ifall en varelse troligtvis utvecklat den förmågan eller inte, beroende på hur den rör sig. I varje fall är det väl dock bäst, om man är osäker, att inte behandla djuret illa.

                För övrigt. Jag hoppas att du inte glömmer att även om utilitarismen visar sig vara helt fel, så finns det fortfarande inget försvar för libertarianer att bestämma över eller döda djur.

              • Det är mycket möjligt att det inte finns något som helst rättfärdigande för att ”utnyttja” djur till mat eller kläder, men det kommer inte stoppa mig från att äta köttfärssås eller korv.

                Hm… Jag insåg just att jag för exakt samma resonemang i hjärnan angående det här som etatisterna om skatter. Jag har inget emot det så länge jag slipper göra ”the dirty work”. Om jag var tvungen att slakta en ko för att få äta köttfärssås skulle jag sluta äta köttfärssås. Om etatisten var tvungen att med pistol i hand gå runt och råna folk för att bekosta sina skolor och sjukhus skulle han med stor sannolikhet bli anarkist…

                Jag kommer inte bli vegetarian, men fick en tankeställare. Det här var inte kul. Tycker faktiskt synd om etatisterna som måste gå igenom det här, de är antagligen minst lika ”beroende” av staten som jag är av kött.

                För övrigt står jag fast vid att det är omöjligt att jämföra nivåer av lycka förutom vid ett par omständigheter: om det bara är två individer som jämförs och om skillnaden dem emellan är stor. Så fort antalet inblandade på endera sida eller båda blir större än 1, möjligen 2-3, och den ena sidan bara är aningen gladare har jag svårt att tänka mig att det går. Med dagens teknik kanske bör tilläggas. Men det kanske går med hjärnscanners osv, iaf på människor. Låt säga att det ”praktiskt vid snabba beslut i vardagen” är omöjligt att jämföra två gruppers totala lycka med varandra.

              • Blir väl i fel ordning nu, kunde inte svara på ditt sista inlägg. Nåja.

                Jag kommer inte bli vegetarian, men fick en tankeställare. Det här var inte kul.

                Asch, du skall inte klaga. Tänk på stackars Draco Malfoy! Och om du inte vet vem jag menar, ta då tillfället i akt och börja läs den eminenta och fantastiska Harry Potter and the Methods of Rationality.

                Låt säga att det ”praktiskt vid snabba beslut i vardagen” är omöjligt att jämföra två gruppers totala lycka med varandra.

                Kanske, men det lämnar gott om rum för att man skall kunna veta om, exempelvis, lidandet av en griskulting som blir kastrerad utan bedövning uppvägs av att lyckan hos konsumenten av att priset på fläskfilé blir några kronor billigare, eller inte. Man skulle kunna tänka sig att man gör ett litet tanke-experiment, då man gissningsvis kan känna lika stor smärta av att bli illa behandlad som en gris:

                Antingen kan du köpa en hel gris för 1 000 kr och inte bli slagen i kulorna med en hammare (vilket jag gissar är lika skadligt som att få de utdragna med tång), eller så kan du köpa den för 900 kronor och du blir slagen i kulorna med en hammare. Nu har vi gjort om det svåra valet så det ser mer personligt ut, så att man kan göra en någorlunda rimlig bedömning.

              • Den där boken ligger som pdf på skrivbordet och har gjort så ända sen jag läste om den på din blogg. Tyvärr lär den få ligga där ett tag till innan jag ger mig på att läsa den..

                Visst kan man göra det tankeexperimentet, men det är ju jobbigt. Inte många orkar tänka på hur köttet hamnar i affären. Däri ligger också en stor del av problemet. Orkade folk tänka så skulle de också (på bred front, inte som nu några enstaka maskerade ”arga ungdomar”) orka pressa köttproducenterna att vara mer måna om djurens välmående. Till slut kanske varje gris, ko, höna osv skulle avlivas lika värdigt som en älskad hund eller katt blir idag, och ha det ungefär lika bra under sin livstid.

                Tyvärr misstänker jag att det skulle bli mångdubbelt dyrare, och det är knappast något som lockar allmänheten att kämpa för värdigare köttdjursuppfödning. Det är ett stort ”disincentive” (finns nåt bra svenskt ord för det? Disincitament är en tungvrickare) för mig iaf.

                Det har ju skrivits en del nyheter om ”odlat” kött senaste åren. Det låter som den bästa vägen att gå framåt tycker jag. Inga djur behöver lida och dessutom kan det säkerligen göras billigare än konventionellt kött.

              • Jag skulle gissa att om du tar en timma med den boken vinner du mer än vad du gör på en timma på nätet.

                Visst kan man göra det tankeexperimentet, men det är ju jobbigt. Inte många orkar tänka på hur köttet hamnar i affären.

                Även ifall alla andra agerar på ett sätt, och det är fel, innebär det inte att man bör agera som dem.

                Gissningsvis lär det inte bli mångdubbelt dyrare, i det exemplet jag tog; det finns billiga bedövningsmedel och jag har även för mig att det finns alternativa steriliseringsformer. Men, även om det skulle bli dubbelt så dyrt att köpa en gris, skulle du inte föredra att betala det högre priset och slippa bli slagen i kulorna?

                Visst, odlat kött kommer nog att lösa våra problem i framtiden. Det kommer nog även teleporterare att göra med våra statsproblem. Under tiden finns det soya-produkter. =P

                Bara en notis: jag är inte vegan. Jag försökte, men klarade inte av att stå utan ost. Ibland äter jag dessutom kött (två-tre gånger per år).

  • Anna

    Man ser aldrig några protester mot Halalslakt, är det av rädsla för muslimernas motreaktion kanske!? – http://www.youtube.com/watch?v=HQOKQ__3vQw&feature=player_embedded

    • Jag tycker mig se protester mot halalslakt, inklusive kommentarer som ”men det säger ingenting om, av rädsla för muslimernas motreaktion kanske?!” hela tiden. Dessutom är halalslakt olagligt i Sverige. Så nej Anna, där har du fel.

      Personligen tycker jag att diskussionen om slakt känns jävligt olustig överlag, eftersom den oftast ligger på nivån ”är det mest humant att döda ett djur genom att skära halsen av det, eller genom att bulta in en träplugg i hjärnan på det?”. Jag skulle inte vilja bli varken skuren halsen av eller få en plugg inbultad i hjärnan. Eller för all del långsamt kvävd och samtidigt krossad av en massa andra människor, som fiskar blir. Alltså äter jag inte djur.

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

*