Annons

Lägga sig ner och låta tornadon passera över eller fortsätta springa framför tills man snubblar av utmattning?

Det är den stora frågan när det gäller den amerikanska ekonomin.

Jag kan inte tänka mig att någon sån här situation har funnits förut (visst har statliga finansiella krascher hänt, men knappast på den här skalan), så vi kan orimligen veta exakt vad som kommer hända under den oundvikliga finansiella härdsmältan. Att tusentals företag går i konkurs som finansministern säger är troligt. Bra. Det betyder att bara de allra bästa klarar sig. Som det borde vara på en ”fri marknad”.

Hela scenariot påminner om någon som desperat klamrar sig fast i ett rep under en lyftande ballong. Att släppa kommer göra ont, men ju längre man väntar med att släppa desto värre blir konsekvenserna.

För att ”den stora krisen” ska ge något gott förutom rent marknadsmässigt rensa ut de sämsta företagen krävs att folket (eller åtminstone de allra flesta) förstår vad det hela beror på och hur man kan undvika att det går lika illa igen. Det finns mycket som bådar gott just nu. I samband med den senaste ”finanskrisen” fick t.ex. Peter Schiff mycket uppmärksamhet, Ron Paul (anti-riksbank-mannen nummer ett) syns allt mer och i allmänhet verkar det vara fler ”österrikare” som gör sina röster hörda.

Jag tror helt enkelt inte att vänsterfolket kommer kunna skylla jättekraschen (om den nu kommer i vår eller i höst eller nästa år eller 2015…) på ”giriga kapitalister” utan att bli idiotförklarade av de flesta. Även en blind höna kan se att problemet här är statlig inblandning i valutan.

Låt oss bara hoppas slippa våldsamheter. Åtminstone ”slave on slave”-våld.

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

*