- Creeper

Annons

Mord och straff

Inre monolog startar här.

 
 

Jag läser precis i en tråd på Flashback om ett mord på en tjej i Småland för ungefär ett år sen.

Många uttrycker sin frustration över att gärningsmannen ”kommer undan” med 16 års fängelse, som i praktiken snarare kommer bli 10-11 år, varav de sista åren kommer utgöras till stor del av permissioner för att han ska ”återanpassas till samhället”. Samtidigt som offrets nära och kära får ett ”livstidsstraff” i form av att aldrig mer få träffa offret.

Så här är det i nästan alla mordfall. Det blir lätt att man ser det lidande offret kanske upplevde under sin sista tid i livet, den närmast ofattbara förlusten för nära anhöriga och vänner, och jämför det med mördarens ganska behagliga tillvaro i fängelset. Visst, han är inlåst men han kan ändå spela TV-spel, läsa böcker, titta på film, träna på gym, läsa högskole- eller gymnasiekurser m.m.

Vem får betala hans vistelse i fängelset då? Hans bostad, hans studier, hans ”gymkort”, hans mat? Jo, bland annat offrets anhöriga. Inte nog med att de oftast får ett pinsamt litet skadestånd, om ens något – de måste dessutom betala för mördarens uppehälle och nöjen under tiden han är inlåst. Skamligt.

På tal om betala, jag sökte av ren nyfikenhet just nu efter hur mycket en fånge kostar. Så här står det: ”Kostnaderna för att ha en person i häktet var 2010 i genomsnitt 2 630 kronor per klient och dygn”, ”Kostnaderna för en person i fängelse varierar, eftersom anstalter har olika slutenhet och personaltäthet. I en anstalt av normal eller högre säkerhetsklass kostade den intagne i genomsnitt 2 744 kronor per dygn” och ”Kostnaden i en anstalt av lägre säkerhetsklass var 1 683 kronor i genomsnitt per klient och dygn”.

För att göra en liten liknelse kan man för samma kostnad per häktad person sätta två fångar i ett varsitt högklassigt hotellrum (Om länken inte funkar kan jag meddela att det är Grand Hotel Saltsjöbaden) för drygt 1000kr/rum/dygn tillsammans med en vakt som får 130kr/tim.

Två fångar per vakt är säkert färre än det är i nuläget så ni kan ju tänka er vilket resursslöseri som döljer sig bakom kostnaden…

 
 
 

Tänk er istället att förövaren måste betala offrets anhöriga en ekonomisk ersättning som kan anses rimlig av så många ”vanliga människor” som möjligt. En summa som ploppar upp i mitt huvud är en miljon kr per år att fördelas mellan släktingar inom två led (kusiner/mor-/farföräldrar och närmare) under 10 års tid eller tills offret skulle ha fyllt 30 år, vilket som nu är längst. Men det får marknaden avgöra.

Varifrån pengarna skulle komma är en bra fråga, men inte omöjlig att lösa. Många alternativ är möjliga, t.ex. att livförsäkringen omfattar mordersättning på den nivån och att försäkringsbolaget sen kräver gärningsmannen (GM) på summan i sin tur (de har då dessutom incitament att hjälpa polisen (låt säga en statlig polis..) att hitta och fånga GM) och/eller att välgörenhetsorganisationer har fonder varifrån försäkringslösa offer/anhöriga kan ansöka om pengar om ingen GM hittas, eller av annan anledning inte kan betala (GM kanske dör inom 10 år t.ex.)

Poängen med det här upplägget är inte att en mördare ska skuldsättas för livet, eller att pengar kan ersätta ett saknat barn eller syskon. Poängen är först och främst att ett offer och dess anhöriga inte ska behöva betala för fängslandet av GM, men även att minska den här ”orättvisa känslan” av att offret straffas för livet och GM för några enstaka år. Vissa GM kanske är rika nog att faktiskt bli ”fria” efter ev. fängelsetid, men för de flesta innebär nog tio miljoner att den ekonomiska friheten inskränks rejält för resten av livet.


Inre monolog slutar här.

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

*