- Creeper

Annons

Om det vore så väl ändå…

Privata bolag gör polisjobb” säger SvD.

Nu är det iofs ”polisjobb” eftersom det av nån anledning blivit det de senaste åren, att sätta dit folk som delar med sig av musik och filmer som de köpt (men att bjuda hem kompisarna att kolla på filmen är väl fortfarande lagligt så vitt jag vet, konstigt nog.)

Det som borde vara polisjobb, nämligen att fånga riktiga brottslingar, det är det tyvärr inga privata bolag som ägnar sig åt (iofs, vaktbolag som bevakar vissa företag kanske tar fast nån inbrottstjuv ibland, men inte helt på egen hand) vilket gör att riktiga brottslingar ofta kommer undan.

Jag hittade nåt annat intressant i samma artikel, nämligen följande:

Men när varken polis eller åklagare ser några problem med den privata bevissäkringen gör jurister som SvD varit i kontakt med en annan bedömning. Flera återkommer till bristen på insyn.

– Den allmänna invändningen är att man inte vet vad som inte togs med i bevisningen. Var det all bevisning som fanns eller sorterades något obekvämt bort? Hur ska man kunna kontrollera det om man inte var med? säger Peter Westberg, professor i processrätt vid Lunds universitet.

Också advokat Reine Nelson ser samma problem. Han försvarade i höstas en 58-årig kvinna som dömdes till villkorlig dom och dagsböter för att ha spridit 45 000 musikfiler.

– Jag ser de här bevissäkringarna som en polisutredning som görs av en privat aktör. De får utföra sådant som medborgarna generellt sett tror utförs av myndighetspersoner, utan att vi egentligen vet hur de går tillväga.

Har vi vanliga människor någon insyn i vad den ”vanliga” polisen gör? Sorterar aldrig polismyndigheten bort ”något obekvämt” från bevisningen?

Facit: Nej, nej.

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

CAPTCHA

*