Annons

Underhållande litet utbrott av en klassisk ”vattenmelon”

Grön på utsidan, röd på insidan som ni säkert vet.

Det gröna och röda förenas i den religiösa tron på staten, som kan lösa vad som helst om den bara använder tillräckligt mycket tvång, vilket gör kombinationen – vattenmelonen – ganska farlig.

Jag tror inte jag orkar göra nån helt uttömmande kommentar på hela ”recensionen”(?) men jag börjar så får vi se vart det barkar.

 

Män borde inte få handskas med samhällets pengar. Enligt min åsikt ska de inte heller bli betrodda med ansvaret för jordklotets framtid i tekniskt avseende. Det hela går så lätt överstyr.

Hon gör alltså skillnad på folk beroende på vilket kön man har. Så länge man inte diskuterar de rent fysiska egenskaperna är det i mitt tycke ännu dummare än att dela upp folk utifrån var man har bott tidigare. Jag tycker visserligen också att ”män inte borde få handskas med samhällets pengar”, men jag tycker heller inte att kvinnor borde få göra det, just för att jag tycker att var och en borde handskas med sina EGNA pengar. Och ingen har förstås nåt ansvar för hela jordklotets överlevnad. Det vore ett otacksamt ansvar eftersom jorden slutligen kommer brinna upp eller kanske snarare ”ätas upp” av solen.

Förut tillhörde Lynas ”miljövännerna” – ett ord han i dag uttalar med samma aggressivt lynniga tonfall som Pär Ström använder i sin exorcism mot ”feministerna”.

…och kanske inte olikt det aggressiva, lynniga tonfall som Aase Berg själv använder i sin exorcism (vet hon vad exorcism är?) mot ”optimisterna”…

Som miljövän skrev Lynas populärvetenskapliga böcker, till exempel ”Sex grader”, som är den värsta detaljskildringen av naturens pågående undergång jag har läst. Märkligt nog blev jag peppad av boken: vi kan inte låta jorden gå under i detta brinnande inferno av självförvållade naturkatastrofer!

Mark Lynas som pessimist var trovärdigt brutalrealistisk.

Mark Lynas i nuvarande skick däremot, alltså som optimist, är ingen jag skulle vilja möta i en mörk gränd.

Om jag blev peppad av den deprimerande sanningen i ”Sex grader”, så blir jag djupt deprimerad av peppningen i nya boken, ”Guds utvalda art”.

Såååå, när han skrev det som Aase tror var han bra, när han skriver sånt som Aase inte tror är han dålig. Hennes trovärdighet är inte riktigt på topp i det här läget. Och själva innehållet verkar inte vara det viktiga, snarare de känslor Aase drabbas av medan hon läser. Ett sätt att argumentera, men knappast ett framgångsrikt sätt.

 Men det viktigaste tycks vara att vi inte ska behöva förändra vår livsstil alls, plus att mindre bemedlade delar av världen också ska få utöva tillväxt tills de storknar, med hjälp av himlastormande innovationer typ ”fjärde generationens kärnkraftverk med toriumreaktorer”.

Jag kan faktiskt inte förstå hur man kan se det som något dåligt att vilja ha möjligheten att leva som tidigare, när det inte involverar våld då förstås. Att vilja att de fattiga ska få ”utöva tillväxt”, dvs få en högre levnadsstandard, det kan väl inte vara kontroversiellt!? Eller att vilja utveckla säkrare och bättre kraftverk!

Okej, det är väl inget fel med lite självförtroende, men när män får hybris, vilket har hänt ofta genom världshistorien om ni minns, så leder det lätt till problem.

Återigen detta ”män”. Kvinnor med hybris leder inte till problem? Säkert har hon tagit till ”män”-kortet för att få mer uppmärksamhet, men ändå…

 … Var jag med och byggde Fukushima kanske? Det var i alla fall inte jag som röstade på Marknaden.

Och många är vi som inte röstar på staten, men jag har en stark misstanke om att det inte gör Aase något att vi tvingas med på det tåget. ”Marknaden” (med stort M!) kan man välja att stå utanför, staten ger aldrig något val.

Och även om man avskyr kapitalismens grundprinciper går det inte att förneka dess nuvarande existens: vi kanske måste tala fiendens språk för att genomdriva en ny värdeskala. Att börja mäta ekologiskt långsiktiga värden i pengar, även om Lynas ser strategin ur rent marknadsmässig vinkel, kan vara nödvändigt i stunden.

Vad som är kapitalismens grundprinciper ska tydligen alla förstå, det behöver inte definieras verkar det som. Men jag har en gnagande känsla av att jag och Aase har olika uppfattningar om vad som är kapitalismens grundprinciper. Sen undrar jag vilka ”vi” är och vem ”fienden” är. Sen kan man förstås inte mäta ekologiskt långsiktiga värden (vad är det förresten?!) i pengar, utan det är olika för alla människor, och beror också på NÄR man frågar… Om vi gissar att hon menar t.ex. en ren sjö så är den inte värd speciellt mycket för mig just nu, men för en som hyr ut båtar och odlar fisk kan den vara värd mycket. Och för mig skulle den vara värd väldigt mycket om det var det sista rena vattnet i världen.

 

Överlag en fascinerande text som säger så lite om en bok (det ligger trots allt under rubriken ”bokrecensioner”, inte debatt!) med så många ord. Den säger desto mer om textförfattaren, och det är inte trevliga saker den säger.

1 kommentar tillUnderhållande litet utbrott av en klassisk ”vattenmelon”

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

*