Annons

Ockerhyra och bostadsbrist

Finns det nåt jag hatar så är det ockerhyra! (Och 6843563 andra saker.)

Och då menar jag inte att jag hatar folk som tar ”för hög hyra” utan att begreppet överhuvudtaget existerar.

Jag funderar nämligen så smått på att hyra ut ett rum som jag i stort sett inte använder till nånting alls, och då har jag stött på patrull i form av det som kallas ockerhyra. Jag har inte varit speciellt insatt i det tidigare, men att ha inneboende eller hyra ut i andra hand verkar vara ett rent helvete och knappast värt besväret. Se här t.ex. vad som händer om man kommer överens med någon som sedan ser sin möjlighet att utnyttja statens våldsmaskineri för att tjäna en hacka när han eller hon flyttar ut.

Vidrigt beteende att först acceptera ett pris och sen ta till våld för att få tillbaks en del av kostnaden! Men vem är det som ses som boven i de flestas ögon? Jo, den som var god nog att erbjuda boende till ett pris som båda vid den tidpunkten såg som acceptabelt!

Dessutom har den som erbjuder plats för en inneboende ett till problem att ta i beaktning. Om personen visar sig vara en jobbig människa av en eller annan anledning, hur snabbt kan man kasta ut denne? Här fick jag lära mig att ”[ä]ven om ni skriver att båda har en månads uppsägning, har din hyresgäst oftast rätt till tre månader. – Det är en skyddslagstiftning för att man ska ha rimlig tid att hitta något nytt.”

Kontrakt är alltså inte bindande nuförtiden, även om båda parter går med på det som kontraktet säger.

Jag har i dagsläget en boendekostnad på runt 8500-9000 kr/mån, och om nån skulle hyra det där rummet jag har till övers (gissar på att det är ungefär 15m²) och i övrigt får använda kök och vardagsrum tillsammans med mig med ömsesidig hänsyn, skulle jag vilja dela boendekostnaden på hälften, dvs ca 4500 kr/mån för 15 egna kvadratmeter och ungefär 50 delade. I mina ögon är inte det en orimlig kostnad, och om dessutom efterfrågan på boende är hög (vilket den verkar vara, nån som hört talas om bostadsbrist för studenter i högskolestäder?) verkar det inte omöjligt att nån skulle acceptera det priset. Dock är det oskäligt högt! Priset ska motsvara den del av lägenheten man hyr ut, så 15 kvadratmeter (ca 12% av lägenheten) borde betyda att ”skälig hyra” är strax över 1000 kronor! Det är absolut inte värt så lite som 1000 kr för mig med allt krångel som kommer av att ha en inneboende; kontrakt, annonsering, ”visningar/intervjuer” innan jag väljer nån, hänsyn till den inneboende på olika sätt, kanske irriterande beteenden som den inneboende ägnar sig åt osv osv osv… 1000 kr i månaden är en droppe i havet. För 4500 kr/mån vore det värt besväret.

 

Ockerhyra och möjligheten att ”hyresvärden” kan tvingas betala tillbaks delar av summan i efterhand är i princip ett pristak. Och vi vet väl alla vad pristak gör? Exakt, de ger en artificiellt låg tillgång till en oförändrad efterfrågan. Kort sagt, hyrestak ger brist på bostäder. Ekonomi på absolut grundnivå. Vem vill hyra ut sin lägenhet, eller en del av sin lägenhet, utan att få ta så mycket betalt som man anser att man behöver för att det ska vara värt besväret?

 

Jag vågar lova att bostadsbristen vore betydligt mindre om det var upp till individerna att själva komma överens om en hyresnivå som båda är nöjda med.

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

*