- Creeper

Annons

Hopplösheten

Skrev nyss det här på Flashback, men jag tar det här också, för jag skulle vilja ha lite feedback.

Spelar ingen roll hur illa folk tycker om politiker eller partier eller landstinget eller kommunen eller staten.. En extremt stor majoritet vill att de ska vara kvar ändå, för att de lever i villfarelsen att alternativet är allas krig mot alla och fullkomlig misär.

Det är ju bara att kolla insändarsidor, kommentarer till artiklar, bloggar osv osv. Nästan alla hatar kommunen där de bor, landstinget där de bor och i viss mån staten. Och politiker överlag. Men de fortsätter rösta och drömma om att en vacker dag kommer vettiga människor att komma in i landstinget/kommunen/riksdagen.

Sorgligt, väldigt sorgligt… 

Men vad kan vi göra åt det? Jag har i stort sett gett upp…

 

Ja, vad kan vi göra? Kan vi göra nånting alls? Jag slogs ner av en otrolig hopplöshet nu när jag skrev det där och tänkte på att det faktiskt är så där illa.

Men samtidigt, JAG lärde mig ju att ett samhälle utan stat är ”teoretiskt rimligt”. Det BORDE kunna funka. Jag är inget geni. Jag är ganska normalsmart, och jag tror inte man behöver vara nåt geni för att förstå de enkla resonemang som visar att en statlös värld kan fungera.
Om vi säger att man ändå måste vara ”minst medelsmart” för att klara att följa logiska kedjor och förstå lite grundläggande ekonomiska samband och sånt. Då har vi ungefär 50% potentiella frihetsextremister bland befolkningen. Så kan vi räkna bort de som är för ”moraliskt korrupta”, alltså såna typer som t.ex. sitter och lever på bidrag och tycker att det är deras ”rättighet” och att inga jävla rika halvmoderater ska komma här och försöka påstå att det är fel att ta pengar under hot om våld. Då kanske vi är nere på 30%. Men 30% av alla svenskar (om vi avgränsar oss till sverige just nu) är en hel del människor. Och jag menar alltså att alla de människorna skulle kunna acceptera ett statlöst samhälle om de bara vågade släppa sargen och känna på isen lite.

 

Jag känner nu att det jag faktiskt är på väg att komma till är att vi borde göra det som egentligen är meningslöst, dvs hitta på alternativa lösningar till dagens statliga samhälle. ”Marknaden kommer lösa det” är visserligen sant, men det skiter folk i. Det låter för jävla osäkert och farligt. ”MARKNADEN! Det är ju den som har gjort att vi har en ekonomisk kris, och att gamlingar vanvårdas på privata äldreboenden. Det är marknaden som stjäl skattepengar genom räntesnurror via bolag på Isle of Man… Skitmarknad, nä den skulle bara göra att det blev ännu sämre än nu.”

Och även om vi inte KAN veta hur det fria samhället skulle fungera, måste vi nog måla upp en möjlig bild för att ”gemene man” ska kunna föreställa sig det. De flesta har inte nån anledning att försöka se hur sjukvården skulle kunna organiseras utan statlig inblandning. Vad ska de göra det för? Det är ju inte de som kommer med så dumma förslag, de vill ju att det ska vara som det är. Bevisbördan ligger på oss.

Det är lite som att locka över kristna till ateismen. Det är inte så lätt. De har en bild av hur världen är uppbyggd osv. ”Jag vet inte” smäller inte riktigt lika högt som ”det står så här i bibeln:” om man tror att bibeln är guds ord. På samma sätt smäller inte ”jag vet inte” lika högt som ”vi tar 30% av din lön, och då slipper du betala mer än några hundra om du bryter benet.”

Det är förjävligt att vi ska behöva lösa alla problem åt folk för att de ska kunna köpa våra idéer men nu är det så och det är nog bara att gilla läget. Det är ungefär som vid riksdagsval. Vi utmanar, vi vill ha deras röst istället för att de som vanligt röstar på ”stat”. Då måste vi erbjuda nåt de kan acceptera. Jag skulle vilja se det parti som utmanar sittande regering med ”Vi vet inte hur nånting ska lösas men vi tror att det kommer ordna sig” – och vinner. Det händer helt enkelt inte. Folk funkar inte så. De lägger hellre sin röst på nåt som låter bra men är orimligt än nåt som låter lite sämre men faktiskt är realistiskt.

Vad tror ni om det här?

Som så ofta hamnade jag nån helt annanstans än jag tänkte när jag började skriva, men i min trötta hjärna känns allt det här ganska så rimligt. Praktiska lösningar istället för filosofi alltså.

3 comments to Hopplösheten

  • Säg att vi kan dela upp det hela lite i vad man skulle behöva övertyga folk om frihet för att de skulle vara positiva till det, vilka delar blir det då?

    1a. Att individuella rättigheter är moraliska.
    2a. Att ett fritt samhälle skulle fungera bra.
    3a. Att ett fritt samhälle skulle fungera bättre än alla andra samhällen. (Inte nödvändigt för speciellt många.)

    Men, dessa krav är onödigt höga – folk behöver inte vara positivt övertygade om frihetens ideal för att stötta det. Det som behövs är att folk är övertygade om att de inte har tillräckliga argument mot det. Man kan ju göra det lite mer tydligt vad det här innebär om man beskriver det utifrån individens kunskapsmässiga perspektiv. För att stötta frihet måste man:

    1b. Vara övertygad om att man inte har tillräckliga moraliska argument för att initiera våld mot andra.
    2b. Vara övertygad om att man inte vet tillräckligt mycket om ekonomi för att bedöma vad som kan fungera och vad som inte kan fungera.
    3b. Vara övertygad om att man inte vet vilket politiskt system som är bäst på att generera de saker man bryr sig om.

    Visst, det finns en otroligt stor mental barriär för de allra flesta att erkänna detta. Men, jag tror att vi kan bryta sönder barriären om vi gör det tydligt vad det egentligen innebär att ta motsatt ståndpunkt i dessa frågor, alltså att man:

    1c. Är övertygad att ha tillräckligt mycket moralisk vishet för att avgöra vad alla måste göra.
    2c. Är övertygad att ha tillräckligt mycket ekonomisk kunskap för att veta att ett fritt samhälle skulle leda till något riktigt illa.
    3c. Är övertygad om att man vet vilket politiskt system som genererar mest lycka/välstånd/bra saker och att det inte är libertarianismen.

    Sett i vilka påståenden som är lättast att övertyga andra om är det nog (c)>(b)>(a). (c) och (b) är ju varandras motsatser, så om man kan slå hål på folks okunskap om (c) då borde det vara väldigt lätt att acceptera (b). Och (b) är tillräckligt för libertarianism. Så, vägen till att övertyga andra om frihet är kanske lättare än vad (åtminstone jag, men inte alla andra) många förutsatt. Du skrev tidigare att vi inte borde behöva beskriva hur det fria samhället fungerar, för att det skall vara rimligt att förespråka det. Det är verkligen sant. Jag tror vi har tillräckligt mycket skit på staten för att det skall bli uppenbart att det är rationellt för alla att tillåta folk att leva fritt. Så, jag tror att det bästa vi kan göra är att sänka ribban på vad vi borde behöva övertyga andra om. Att de argument vi har, de stämmer, och de är tillräckliga för att frihet skall få en chans. (Ursäkta klyschan där, men det låter väl bra?)

    Det du föreslår är att övertyga folk om (a)-påståenden, speciellt (2a), och jag tror att just att beskriva hur det fria samhället skulle se ut är nödvändigt och ett väldigt bra sett att göra det på. Jag blev anka när jag lyssnade på Hans-Hermann Hoppes teoretiska dekonstruering av övergången från polycentriska till monocentriska samhällen. Och det han berättade var liksom en historia som jag kunde förstå, det var inget konstigt med (vad han kallade) en naturlig ordning för att han gav väldigt tydliga anekdoter på hur det hade fungerat (och fortfarande fungerar för handelsmän) förr. Och jag var ganska ordentlig mink då, men jag hade inte gått in och tagit försvarsställning för staten så många gånger så jag hade inte tränat in alla dåliga försvar man kan ha för den. Och sedan när jag fick lite mer kött på benen av Benson var saken biff för min del.

    Randy Barnett har ju skrivit något sådant The Structure of Liberty i ett kapitel ”Imagining a Polycentric Constitutional Order: A Short Fable” (s. 298 i länken). Men han skriver rätt torrt. Niclas säger annars att Welcome to Free America är okej, men kanske att en mer positiv bok vore bättre att ha.

    Annars, jag tror att vårt bästa hopp är secession eller seasteading. Har det väl skapats ett fritt samhälle någonstans har vi vunnit. Och det kräver inte flertalets godkännande, bara tillräckligt många tror på (c), vilket många redan verkar göra ju!

    Men, det kanske skulle ta tid för det att komma igenom, att inte tillräckligt många är övertygade om frihetens framtid för att våga ge sig ut och bryta sig ut ur staten. Den skulle vara mer lockande om den hade beskrivits ordentligt. Men, kanske inte med text, utan i en film, som också kanske kan spridas lättare? Jag funderade några dagar sedan på att göra en film-trailer om en snubbe som första gången upptäcker mdma och så får man se lite om vad det innebär och så drar man in lite fakta viskat från en karaktär till en annan. Man kanske skulle kunna ta och göra något liknande med en frihetsfilm? Säg att det handlar om någon som skall ut på äventyr, för man hör talas om den här civilisationen ute på havet där alla är fria. Mja…

    Meh, det jag hade tänkt komma fram till här är att jag tror att vi får mer stöd för utträdet – när det väl sker, typ 2015 – om fler är övertygade om att (b)-påståenden är det mest rationella man kan tänka sig. Ett steg på vägen dit är att kampanja om ”Tänk om…politiken kunde vara bättre”, där vi visar på att situationen idag är – rent objektivt enligt massa oberoende källor – ganska dålig, att det finns institutioner runt om i världen som är mycket bättre och att det är bra att kunna mäta skillnader direkt på typ stadsnivå så att mer decentralisering och frihetligt utträde är bra. Där skulle en berättelse om hur ett helt privat samhälle skulle kunna vara en bättre kandidat än alla statliga försök komma in. Ta massa exempel på hur frihetliga lösningar fungerar bra, för då blir det bara mer och mer uppenbart hur alla (c)-personer snackar skit, att deras tro på sin egen kunskap är galen.

    • Du är fantastisk! Den här kommentaren är antagligen den längsta jag nånsin fått, och förmodligen en av de klokaste också. Läste vartenda ord. =)

      Ditt a-b-c-resonemang tycker jag verkar rätt så klockrent.

      Din idé om en film är jättebra! Frågan är om vi har resurserna för att göra en film som inte blir så dålig att folk bara skrattar åt den? 😉 Tänk vad fränt det vore med nåt som var ungefär en omvänd ”1984”, om en framtid som inte är fruktansvärt totalitär utan fantastiskt fri!

      Jag skulle gärna se den här kommentaren, lite omskriven för att inte koppla just till mig och det jag skrev, som ett inlägg på FB. Om du inte orkar fixa det skulle jag kunna göra det (om det är ok med dig, vilket jag antar?) ikväll.

      • Tack! 🙂

        Jo, en hel film skulle ju vara perfekt, men det tror jag vi bara kan åstadkomma genom att försöka få ihop pengar från alla libertarianer världen över. Och det skulle vara jättesvårt att samordna. Men att spela in någon scen med en skakig kamera och ha massa andra bilder från riktiga filmer borde vara tillräckligt för att göra en trailer. Fast det skulle inte skada att ha ett manus för ett omvänt 1984.

        Jag tar och lägger upp den!

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

*