- Creeper

Annons

En arg ung man

Usch, jag skäms lite när jag läser många gamla inlägg på den här bloggen och den förra.

Vad arg jag var!

Helt i onödan.

 

När man upptäcker att det säkraste man visste i livet visar sig vara helt fel och tvärtom alldeles jätteosäkert, då förändras man. Vissa mer än andra antar jag.

 

Visst kan jag bli arg nu också, men det rinner oftast av mig som om jag vore teflonklädd. Innan jag hunnit komma så långt som att ens börja skriva ett blogginlägg eller åtminstone innan jag klickat på ”Publicera” hinner jag oftast slås av det faktum att det jag var arg på är precis lika meningslöst som min ilska över det. Vad kommer mina eller någon annans åsikter idag ha för betydelse om 10 år? Om 100 år? Till och med så kända människor som Barack Obama, Osama bin Laden, George W Bush, George Washington och Adolf Hitlers avtryck i historien kommer med stor sannolikhet att vara fullkomligt bortglömda och obetydliga om så lite (på en kosmisk skala) som hundra tusen år.

Så varför reta upp sig?

 

Det finns så mycket jag kan göra för att njuta lite mer av livet just i den här sekunden. Att vara arg hör inte till den kategorin.

Jag är fullt medveten om att det här låter otroligt flummigt och kanske lite dumt. Jag skulle själv tycka det för inte länge sen. Men det är som det är.

 

Don’t get me wrong. Jag tycker precis lika illa om politiker, byråkrater och staten i allmänhet som jag gjorde för två år sen. Men jag skiter i dem på ett annat sätt än då. Tror att det är så enkelt som att jag bytt fokus från att ”försöka göra världen bättre” till att ”försöka göra mitt liv bättre”. För det förstnämnda är ”politik” i allmänhet ett till synes oöverstigligt hinder. Det sistnämnda kan ske trots att ”politik” som fenomen existerar. Det gäller bara att undvika kontakt med den världen så gott det går.

 

Nu blev/blir det här lite fragmenterat känner jag, har flippat lite mellan olika flikar osv under tiden jag skrivit… Men poängen är iaf den här:

Försök fokusera på glädje istället för ilska. Se inte hindren som staten sätter upp utan försök se öppningarna mellan hindren. Vägen till frihet tror jag går mellan hindren, inte över eller genom att stå och hugga med en slö yxa (politik i allmänhet och partipolitik i synnerhet) mot dem.
Jag kan för övrigt rekommendera New Libertarian Manifesto av S. E. Konkin III, som kort och inspirerande läsning för den som börjar tröttna på politik. Agorismens ”bibel”. Agorism är ungefär som att gå mellan hindren samtidigt som man smyger runt bland dem som bygger fler hinder och snor spikar och hammare från dem. =) Den idén gillar jag.

2 comments to En arg ung man

  • Innan, för sju år sedan kanske, hade jag en fantasi att när vi väl hade vunnit och någon jag debatterat med skulle inse att denne haft fel så skulle jag…var det skratta åt eller slå personen. Senare hade jag en fantasi om att när vi väl levde i ett fritt samhälle och någon skulle börja argumentera för en välfärdsstat så skulle alla i samhället komma med jättedumma argument mot det (”Men politikerna skulle ju bara fly med pengarna!”) och jättemånga frågor, som ändå är rätt enkla att besvara (”Men hur skulle folk veta vilka olika partier man kan rösta på?”). Jag har kommit in lite på samma spår som du, fast av en liten annan anledning. Jag undviker att bli arg för att jag vet att jag riskerar att anklaga folk för att vara onda eller resonera fel när jag är arg – och det har så ofta skett att jag missat något i vad någon tyckt eller inte förstått vad de skrivit helt och hållet. Dessutom tror jag mer och mer på att man inte kan övertyga någon om något utan en hel del god vilja. Så, därför försöker jag inte att vara arg numera.

    Fast jag blir fortfarande det, men, som sagt, jag tror inte det tjänar något till att vara arg mot andra. Vilket ju har sina fördelar…om folk i allmänhet inte lyssnar på folk som är arga, så kommer samhällsförändringen i stort ske i en någorlunda trevlig miljö – där folk kan lyssna på allas åsikter.

    Jag tror mer och mer på att göra något enskilt men storslaget för att få lite uppmärksamhet. Skriva ett manifest och en instruktionsmanual för att andra skall kunna få reda på allt viktigt och sedan spränga riksdagen för att folk skall få uppmärksamhet för det. Eller ha någon dag när man ger bort en miljon kilo jordgubbar (och grädde/glass), till sommaren!

    • Din anledning är så god som någon! Att möta ilska förändrar ingens åsikter/tankar, möjligen isåfall till det sämre genom ”aha, väldigt vad arg den där personen blev, han inser väl hur fel han har och börjar bli desperat” eller nåt i den stilen. Det kan förstärka ”vi och dom”-känslan, och leda till att personen väljer att ta ett starkare grepp om sina gamla åsikter istället för att ifrågasätta dem.

      Ibland är det supersvårt att inte bli uppretad av (medvetna eller omedvetna) trollinlägg på FB t.ex., men ett sätt att undvika såna där ”in the heat of the moment”-svar (som oftast bara blir dåliga på alla sätt) är att bestämma sig för att aldrig svara på något inlägg direkt utan tänka över argumenten som förs fram (om några) och återvända nån timme senare. Det är ju en enorm fördel med att diskutera på ett internetforum jämfört med en live-debatt ute i ”verkligheten”. Dumt att inte utnyttja möjligheten. 🙂

      Haha, av de där alternativen på slutet verkar det väl otroligt mycket mer positivt att ge bort jordgubbar och glass än att spränga riksdagen? 🙂 Betydligt lättare också!

      Jag tänker också på storslagna saker som skulle kunna göras, men är fortfarande lite för blygsam och ”rädd” för alltför mycket uppmärksamhet. Plus att en del saker är väldigt olagliga och jag har så mycket annat jag vill göra som är svårt inifrån ett fängelse. 🙂

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

*