- Creeper

Annons

Partipolitiken börjar visa sig som den fars den är

Senast i raden: Timbuktu.

Tidigare i år har Fredrik Wikingsson fått nån slags PR-roll i miljöpartiet (även enligt honom själv är han totalt politiskt okunnig, enligt mig också). Filip Hammar funderade på att ”göra nåt med socialdemokraterna” senast jag hörde nåt om det. Lars Adaktusson blir EU-parlamentariker.

 

Amerikanerna var som vanligt först, med Arnold som guvernör för sisådär 10 år sen. Och som i så mycket annat följer lilla sverige efter ett decennium senare.
Det är inte längre ”ideologi” som är viktigt i politik. Det har förvisso urvattnats läääänge nu, men nu har de verkligen börjat löpa linan ut och göra det till ett ”spektakel” helt och hållet. Det är ansikten som räknas, inte åsikter. Namn är viktigare än kunskap. Utstrålning viktigare än värderingar.

Fördummandet av folket kanske har nått vägs ände nu. När det räcker att plocka in en känd person för att få jättemånga röster kanske det inte behövs mer.

 

Nu ser jag att det verkar som om jag klagar, men det gör jag inte. Det är ganska kul att se på eländet lite på behörigt avstånd. Jag har ingen häst i racet så jag förlorar inte oavsett hur det går med val och riksdag och sånt. Men på nåt vis känns det ändå lite tragiskt allt det här.

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

CAPTCHA

*