- Creeper

Annons

Att äga sitt boende

Jag tänkte bara lite kort argumentera för att köpa hus i ung ålder och oavsett om du har nån att dela det med eller ej. Det här kan ses som steg ett på vägen mot att jobba mindre (helst inte alls) för att istället njuta av livet maximalt, som jag har fått vissa önskemål om att skriva om, och som jag ägnar ganska mycket tid åt att tänka på.

Själv köpte jag ett hus för knappt ett halvår sen och är otroligt nöjd med det beslutet. Beslutet grundade sig främst i hur jag vill leva, men det finns även goda ekonomiska argument för att skita i bostadsrätter och framförallt hyresrätter.

För att tala klarspråk: Det blir svinbilligt!

OBS! Så länge skiten håller ihop. Men gör man bara så bra research som möjligt och får huset besiktat (ett måste) innan köp så ska det vara ganska lugnt.

För att summera det hela kort och koncist så här i början kan jag konstatera att min boendekostnad under de tre första månaderna (då inkluderar det några engångsgrejer som t.ex. ”anslutningsavgift” för ADSL och brandskyddskontroll av kakelugnar som görs vart åttonde år) hamnade på ca 5700 kr/mån. Alltså inkl. el, vatten, värme, sophämtning, hemförsäkring, allt. För det får jag 120 kvm boyta (varav jag i dagsläget bara utnyttjar hälften) och drygt 1000 kvm tomt, dubbelgarage, förråd, matkällare och vedbod. Som jämförelse låg boendekostnaden ett år tidigare på ca 7500 kr/mån, och då hade jag samma boyta men bara ett tråkigt garage i länga och mindre förrådsutrymme än idag, dessutom ingen egen tomt och grannar åt två håll = begränsningar i musikalisk frihet. Och detta alltså för 2000 kr mer varje månad.

Låt säga att jag lägger undan 1800 kr/mån för underhåll och reparationer som kommer uppstå, då blir månadskostnaden densamma men jag får fortfarande en tomt att göra vad jag vill med och en extra garageplats, plus någorlunda avskiljdhet för att kunna vräka på farligt hård musik hur sent eller tidigt jag vill. Att det skulle behöva renoveras för i snitt 21 600 kr/år är dessutom inte troligt.

 

Vän av ordning kanske tycker att det är fel att säga att jag äger huset så länge det är belånat (dessutom är det fastighetsskatt och bygglov och skit så egentligen äger man ju aldrig sin tomt eller hus i det här landet..) och visst, det kan man väl säga att jag inte gör då, men då gör man ju inte det med en belånad bostadsrätt heller. Om 30 år (senast) har jag dock betalat av hela lånet.

Det där med lån och amortering är ju ett kapitel för sig, men jag ogillar att vara skuldsatt så jag amorterar 2000 kr/mån trots att räntan är rätt låg för tillfället. Går räntan upp ska jag försöka amortera mer för att på så vis dra ner månadskostnaden.

Nu ligger det här huset i ett litet samhälle ganska långt ifrån Stockholm (20 mil) och halvlångt ifrån närmsta halvstora stad (Gävle, 4 mil) så att värdet på huset skulle rusa i höjden under min livstid känns relativt otänkbart. Däremot finns det ju nåt som heter inflation, som kommer jobba till min fördel. Lånet är ju nämligen i 2014 års kronor för alltid. Jag har alltså anledning att glädjas åt riksbankens och statens oansvariga inflatoriska upplägg! Kollar man på SCB.se kan man se att 750 000 kr (vilket råkar vara summan jag lånade) för 30 år sedan motsvarar ungefär 1 630 000 kr idag. Ungefärligt kan man alltså säga att jämfört med inkomsterna idag (som ju brukar följa inflationen på ett ungefär, borträknat löneförhöjningar osv) har ett lån från 30 år sedan blivit bara hälften så stort idag. Den som inte amorterat alls har ju fortfarande ett lån på 750 000 kr idag, 30 år senare, fast huset (om det bara följt inflationen, inte ökat mer som ju husen idag generellt sett har gjort p.g.a. bostadsbubblan) idag är värt 1,6 miljoner kr.

Och där mina vänner, i inflationen, har vi anledningen till att man ska köpa hus (eller om man nu absolut inte vill bo i hus, bostadsrättslägenhet) så tidigt som man bara kan! Hyrde du lägenhet de första tio åren (hyra = pengar i sjön) och köpte hus för 750 000 kr (ok, lånet är 750, huset kostar förstås mer men skitsamma nu) 1994 istället för 1984 så har inflationen bara ökat din inkomst (eller husets värde) med 25% till idag istället för mer än 100% som det hade gjort om du köpte redan 1984.

Det här sättet att räkna är väldigt oexakt och osäkert, eftersom vi inte med säkerhet kan förutspå framtiden baserat på historien, men något som verkar tämligen säkert är att staten kommer fortsätta inflatera pengarna, frågan är bara hur mycket. Skulle vi råka få hyperinflation (vilket jag inte direkt tror, men det skulle kunna vara en nödvändig ögonöppnare) så vore vi husägare stora vinnare! Tänk att sitta på ett huslån på 750 000 kr när en liter mjölk kostar 1000 kr! Det vore inte speciellt jobbigt att betala av. Fast hur det faktiskt skulle bli vid eventuell hyperinflation är svårt att säga. Kanske skulle bankerna helt enkelt försvinna och på så vis huslånet också försvinna? Jag orkar inte spekulera i det just nu.. 😛 Säkert finns nån väldigt finstilt liten klausul nånstans som säger att vid ”extraordinära händelser” får banken göra lite som den vill. Nu såg inte jag den klausulen när jag läste lånekontraktet men man vet aldrig.

Min mormor och morfar köpte ett sprillans nybyggt hus i ett trevligt villaområde i början av 60-talet. Det kostade mindre än 100 000 kr. Mycket pengar då, men idag då?
Det finns förstås en nackdel med att köpa hus eller bostadsrätt. Man måste ha pengar. I början kanske hyresrätt är det enda alternativet. Isåfall rekommenderar jag varmt att ta så billigt som du kan stå ut med (att plåga sig genom att bo i ghettot bara för att kunna lägga undan 2000 kr extra i månaden tycker jag låter som en hemsk idé) och spara, spara, spara. Och jobba, jobba, jobba. Fint jobb eller ”skitjobb” (det blir vad man gör det till) spelar ingen roll, bara gör det. Med en vettig lön och små utgifter är det ingen stor sak att skrapa ihop 50 000 kr för att kunna kliva in på bostadsmarknaden (50 000 kr insats = 333 tkr inköpspris)  med en ok stuga i skogen eller lägenhet i en halvdan stadsdel. Dubbla det så får du lätt ett schysst hus om du kan tänka dig att bo några mil från närmsta stora stad.

Med ökad inkomst och/eller buffertsparande minskar behovet av att vara ”händig” och vice versa. Ibland önskar jag att jag var snickare eller målare…

Ut och handla hus nu pojkar och flickor!

Kommentera gärna om jag resonerar galet nånstans eller så. Det här inlägget skrevs i stundens ingivelse (som nästan alla) och utan så värst mycket dedikerad research, bara kunskap jag samlat på mig tidigare. Kanske minns jag vissa detaljer fel.

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

CAPTCHA

*