- Creeper

Annons

Utbildning i framtiden

Det slog mig nyss att det blir allt mer uppenbart att det inte finns några ”säkra” jobb längre, i den betydelsen att yrket kommer att finnas kvar under hela en persons aktiva arbetsliv. Alla yrken har definitivt inte varit ”säkra” på det sättet förr heller, men min känsla är att andelen osäkra yrken har stigit brant senaste åren till att nu ligga nära, om inte på, 100%.

Bryan Caplan har skrivit en bok som heter ”The case against education”, som jag tyvärr inte har läst än, där han kritiserar hur samhället idag värderar utbildning orimligt mycket på ett mer symboliskt än praktiskt/ekonomiskt sätt (”du ska ha det här magiska papperet som visar att du gått en utbildning, men vi skiter i vad du faktiskt kan”). Lite på det spåret bygger även mina tankar på ämnet. Treårig högskoleutbildning följd av 7 års arbete där ytterst lite av utbildningen har kommit till nytta, och upptäckten att det är nästan exakt lika i andra yrkesområden, stärker mig i tron att utbildningarna idag är alldeles för långa och för dåligt inriktade mot vad som faktiskt används på de olika arbetsplatserna i verkligheten.

Jag tänker mig så här: det viktigaste man kan lära sig som ung är ”hur man lär sig saker”. Detta är något som det i princip inte läggs någon vikt vid överhuvudtaget i dagens skola, varken i grundskolan eller gymnasiet eller högre. Det går ut på att lära sig saker, men hur man faktiskt kan lära sig saker är något alla måste lista ut på egen hand, och vissa gör det riktigt bra medan andra kanske aldrig listar ut det. Mattias Ribbing har skrivit några böcker (som jag tyvärr inte heller hunnit läsa än) bland annat om hur man kan träna upp sitt minne, hur man använder det i skolan, och senast en bok om smart föräldraskap där han verkar ha en väldigt sund och frihetlig syn på barn och t.ex. hemskolning. [Jag hörde en väldigt bra intervju/samtal med honom i podcasten 25 minuter, tidigare har jag bara sett honom som en kille som är duktig på att memorera saker, men han verkar vara en riktigt vettig och smart person överlag.]
Såna saker som minnesteknik vore otroligt bra att lära barn redan från början i grundskolan eftersom det skulle underlätta hela den fortsatta utbildningen, och underlätta vissa delar av livet i största allmänhet.

Grundskolan i övrigt skulle väl kunna innehålla ungefär samma saker som nu, även om jag mycket starkt förespråkar ”unschooling”, dvs att barn vid varje given tidpunkt får lära sig det de är intresserade av för stunden, inte vad en byråkrat har bestämt att de ska lära sig just då. Åldersindelade klasser tycker jag också är helt vansinnigt. Indelningen borde vara efter kompisar eller hur mycket man kan inom respektive ämne eller nåt annat som är betydligt mer logiskt än vilken sida av nyårsafton ett visst år man råkar vara född.

Efter grundskolan kunde man lägga ett par år på att vidareutveckla grunderna inom många olika områden som t.ex. grundläggande medicin/fysiologi, matematik, programmering, fysik, kemi, psykologi, filosofi, och även mer handfasta saker som grundkunskaper inom snickeri, maskinteknik (svetsa, skruva, montera), sömnad, ja ni fattar: lite av allt! Specialisering i all ära men ”bra karl reder sig själv” är inte en dum tanke. Det är bra att kunna lite allt möjligt! Det finns ingen motsättning i att kunna lite av varje och att kunna väldigt mycket om nånting.

När det sen är dags att ge sig ut på arbetsmarknaden har man förhoppningsvis fastnat lite extra för nåt av alla områden man doppat tårna i, och känner sig manad att vidareutveckla kunskaperna där. Först då tycker jag att det är dags att specialisera sig, och då borde det ske väldigt mycket mer styrt av de framtida arbetsgivarna än vad det gör idag. De flesta branscher har nån form av branschorganisation med medlemsföretag i hela landet. De skulle lätt kunna sätta ihop ett utbildningsprogram med såna kunskaper de faktiskt efterfrågar, sånt som behövs som grund för det ”lärande i arbete” som automatiskt sker så fort en person börjar på en ny arbetsplats med nya arbetsuppgifter. Gissningsvis en utbildning som tar en bråkdel av de 3-5 år som idag är standard för en högskoleutbildning. Yrkesutbildningar är ju redan idag mer tidseffektiva, men skulle kanske kunna bli det ännu mer när det inte finns några krav på ”yrkeshögskolepoäng” osv.

När man sen står där efter 15 år i yrket och inser att hela yrkeskåren håller på att automatiseras bort har man med sig kunskapen om ”hur man lär sig” plus grundkunskaper (som visserligen kan behöva friskas upp och uppdateras) och kan gå en kanske ettårig grundutbildning till något helt annat yrke istället för att som idag ha en treårig utbildning framför sig, som naturligtvis känns som ett mycket högre hinder.

Så tänker jag mig att det skulle kunna bli i framtiden, eller kanske snarare hur det borde bli. Med tanke på hur hela systemet är uppbyggt med toppstyrning osv lär det väl inte bli några större förändringar förrän det redan är för sent och det sitter tiotusentals felutbildade svenskar där ute och är arga över att de efter fem år på högskolan sitter fast i ett yrke som är utdöende.

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

*